Nu?, kom svaret efter en stund.

Vi möttes halvvägs en kvart senare. Sommaren är varm och det går snabbt från sängen till att få på sportbyxor, linne och de nyinköpta joggingskorna. Snabbt enades vi om turen som skulle innebära dryga milen för oss bägge, varav det mest tillsammans.

I sakta mak lunkade vi fram på natursköna stigar. Ängar, vatten och skog passerade vi medan ett stilla samtal flöt mellan oss. Magnus kändes lite starkare i uppförsbackarna, men han höll igen lite för att inte ta ut mig. Vi pratade familj, egen utveckling, jobb och framtid tills vi skildes för sommaren med en varm kram.

Ordentligt uppvärmd och energifylld av mötet och det gemensamma utbytet, sprang jag vidare mot husen vid vattnet. Morgonen var fortfarande ung och få andra människor verkade vara vakna eller ens i sina hus. Semester.

Abborrbacken är Lidingöloppets mara. Den dyker upp, brant och fin, efter 2,5 mil och är drygt 500 meter lång. Nu hade jag joggat i 8 km, så backen från stranden vid Stora Värtan till högsta punkten 48 m ö h, kändes nästan skön. Ja, jag tog det lugnt och kunde sedan fira att jag sprungit uppför hela backen, när det väl vände nedåt och hemåt.

Solen värmde kl nio på morgonen och det var skönt med svalkan från Lilla Värtans friska bris. Den sista backen hem tog jag med ett leende och väl hemma belönade jag kroppen med friskt vatten och frukost innan duschen. Det lär ju vara så att kroppen behöver byggmaterial inom en halvtimme efter träning!

Nu kan dagen bara fortsätta väl!