Åh, hur människan längtar efter närhet, men vad händer egentligen när två människor närmar sig varandra? Rädslan är ofta så mycket större än längtan. Rädslan för närhet och intimitet. Den stora rädslan för vad som kan hända om man öppnar upp för kärleken och blir sårbar. Det är då man kan bli avvisad och övergiven. Är det då bättre att inte öppna upp alls, att hålla en viss distans? Ja, så lever många. Det blir ett spel, en katt och råttalek.

En partner uppvaktar, längtar och vill så gärna komma nära, men när kärleken blir besvarad kommer rädslan ifatt. Han eller hon drar sig då tillbaka och den som från början blev uppvaktad förstår inte vad som hänt och försöker då med alla medel få den som dragit sig tillbaka att komma nära igen, varpå den blir ännu mer rädd och sluten. Till slut ger den från början uppvaktade upp och då vaknar partnern åter till liv och blir rädd för att förlora sin partner helt och spelet börjar om igen. Allt det här sker för det mesta omedvetet, det är styrt av det undermedvetna, av såren från barndomen. Det här som kallas ”dra och putta iväg” är så vanligt i relationer och gör att det är få som verkligen kan mötas öppet, intimt, sårbart och vackert.

Hur ser det ut i din relation? I ditt liv? Har du upplevt situationer som påminner om det här? Första steget är att se det, för att sedan våga möta rädslan. Det är bara när du vågar vara öppen och sårbar som du kan få äkta närhet och intimitet i ditt liv.