I jultid kommer alltid ett boktips väl till hands. Böcker som likt en skruvdragare vrider perspektivet på livet till en ny dimension, har alltid stått högt på min boklista. Boken Hur människoöden tvinnas av Oscar Busch var en sådan.

Jag fick den i present, någon rekommenderade den och jag har dessutom stött på den i åtskilliga annonser. Sammanträffandena fick mig att undra om det var mening att jag skulle läsa denna lite märkliga och torftiga bok och mycket riktigt tog nyfikenheten över och jag läste den ”från pärm till pärm” som det står i baksidestexten.

Det är en nätt liten historia på ett 150-tal sidor, språket är gammalmodigt, men tillsammans med att man vet väldigt lite om författaren Oscar Busch i kombination med bokens val av ämne, var det med en känsla av mystik och en stor dos spänning som jag vände bladen och tog emot budskapet.

För er som inte står ut med att läsa om reinkarnation, alltså den tro som bygger på att vår själ vandrar från kropp till kropp i liv efter liv och tar med sig erfarenheter som nästa liv bygger vidare på, behöver inte ens plocka upp den från hyllan. Ni som inte är främmande för det perspektivet kan ha en hel del att hämta i den lilla guldklimpen.

För mig har alltid reinkarnationstanken varit den mest logiska förklaringen till att världen ser ut som den gör. Jag minns en gång hur trollkarlen Merlin i en bok av Marion Bradley Zimmer sa någon i stil med: ”Hur kan människorna tro att livet de upplever och ser bara kommer från ett liv.” Boken Avalons Dimmor handlade mycket om kollisionen mellan synsätten att man lever ett endaste liv eller flera och det ansvar som det senare alternativet naturligt medför.

Hur människoöden tvinnas fick mig att lyfta blicken från vardagen och ana de lärdomar som var avsikten då jag ”skickades ner” i fysisk form. Inte heller personerna i boken förstår alltid vad deras liv har handlat om. Det intressanta var emellertid hur bra boken illustrerade hur alla själar har sina dolda agendor som är så långt ifrån det vi tror har att göra med ett värdefullt och rikt liv.

En annan tillfredsställande tanke i boken var den att vi verkar omge oss med samma människor i liv efter liv. Det är till dessa vi har den största uppgiften att kanske läka något eller gottgöra något. Tanken tycker jag är svindlande.

Vad handlar boken om då? Bröderna Grane och Ulf levde i Sverige någon gång mellan hednisk och kristen tid. Med gården och en kvinna som anledning, uppkom en djup konflikt mellan de båda bröderna och följden blev såväl mord som mordbrand. Vi får sedan följa hur detta drama fortsätter både ”på andra sidan” och i kommande liv.