Det finns väl inte någon annan högtid då vi önskar varandra så mycket välgång som kring jul och nyår? Men så närmare vi ju oss också slutet på året då räkningen på mer än julklappar och raketer ska göras upp.

Jag rider vid i stort sett samma tid varje dag, så jag möter nästan alltid samma hundägare på promenad med sina fyrbenta vänner. Aldrig har det väl utbytts så mycket artigheter som den senaste veckan, då vi trots att vi mötts så mycket sagt: God Jul, God fortsättning, Gott Slut och Gott Nytt år alltid med känslan att vi skickar med något att ta med in i en oändlig tidsrymd. Men så ses vi igen nästa eller näst-nästa dag och kan konstatera att den andra överlevde.

Samma sak händer i mataffären då alla verkar handla för att buffra upp för en lång tids belägring och ändå verkar de flesta inte klara sig mer än maximalt till annandagen. Sedan är det dags för nästa belägring då Nyårsfesten!

På något sätt går vi in för dessa högtider som att vi verkar tro att vi liksom kastar loss alla förtöjningar och driver ut på livets ocean utan att veta när vi åter kommer att stöta på land. Medvetet vet vi att släkten åker senast på annandagen. Man kan försöka komma på en massa logiska argument som att de flesta faktiskt är lediga över jul och nyår, även om vissa måste knega i mellandagarna. I år har jag hört att det kunde bli elva dagars ledigt om man tog bara några få semesterdagar, men inte ens elva dagar står i proportion till lyckönskningar.

Jag är förundrad över detta fenomen och börjar nästa undra om det sitter i generna att vi så här vid årets slut gör upp räkningen med vårt år både på ett medvetet och omedvetet plan.

För mig är julen mysig med Kalle Anka, Aladdins chokladask och de där traditionerna som finns i de flesta familjer. Som Gustav Svensson i ’Svenson, Svensson’ uttryckte det:” Julafton är ju den enda dag på året då man vet hur dagen ska bli. ”

Nyår har för mig däremot inget med raketer och fest att göra. Det är en dag och framförallt kväll då jag summerar året och tänker framåt. Även om årstiderna kommer cykliskt och månens faser likaså -allt på grund av att Moder jord rör sig i sin bana runt solen och sin egen axel – så hade vi inte behövt göra en så stor grej av att något av en rörelse som är oändlig. Men vi människor har kanske behov av det ändliga och firar att en sväng runt solen är slut och att nästa redan har börjat.

Eller firar vi detta oändliga som något ändligt för att få en naturlig påminnelse om att göra en avstämning med hur det har varit under året och passa på att sluta fred med det som kanske inte gick som vi tänkt. Det är ju en fördel att bespara sig att bära på allt ”skräp” även på nästa varv! Att sluta fred med det eliminerar det på ett magiskt vis så att vi kan gå vidare med betydligt lättare packning och dessutom ha plats för nya erfarenheter och upplevelser. Tänk att vi har detta inbyggt som en tradition! Visserligen har det inget med nyårslöften att göra, utan liknar mer det många gör då de fyller jämt – men utan någon kris!

En man vid namn Randy Pausch blev känd då han på youtube höll sin sista föreläsning på det universitet han då var professor vid. Han hade fått reda på att han hade cancer i ett mycket sent stadium och därmed inte så lång tid kvar att leva, trots att han var i väldigt god form. Han var under sin sista tid med och skrev boken ”Den sista föreläsningen” som kort och gott handlar om att satsa på att uppnå sina drömmar, för som han sa: ”tid är allt du har…och en dag kanske du kommer inse att du har mindre tid än du tror”.

Nyår gör mig medveten om att det som tycks var oändligt faktiskt är ändligt och att jag därmed rör mig vaket fram i livet och ägnar min tid till det jag vill och inte det jag bör eller tror att jag måste för att bli omtyckt av andra.

Det fungerar väl inte på det sättet som det stod i ett sms jag fick på nyårsafton: ”Jag har satt in 365 lyckliga dagar på ditt konto år 2010.” Men tänk om…

Gott nytt år!