Gässen har samlat ihop sig på åkrarna runt mitt hus under flera dagar. Jag kan tänka mig att deras karaktäristiska tjatter på gåsspråk betyder ungefär:

”Kom, kom alla vänner. Vi flyger mot södern. Kom med oss! Vi flyger mot värme och ljus!”

I morse såg jag dem lämna trakten i två mäktiga stora v-formationer och kvar lämnar dem ett vemod efter sig för likt Nils Holgersson kunde jag inte kasta mig upp på en gåsrygg och följa med dem.

Det doftar höst i luften om mornarna. Vinden är kallare, spindelnäten framträder tydligt i daggen, rönnbär och lingon är intensivt röda, ja tecknen är många. Trots att temperaturen fortfarande kryper upp så att man kan gå i t-shirt då och då, är det något som är annorlunda i luften. Säkert skulle vädergubbarna kunna förklara det med sina siffror och mätningar, men det är ingen tvekan om att hösten knackar på dörren.

Det finns många som tycker att livet börjar när det är höst. De vaknar till liv efter sommarens värme trots att vi pratar svensk sommar och inte tropisk hetta. Andra inklusive mig, behöver ta sats för att komma över tröskeln från sommarens grönskande varma rum till höstens som inte bara är klara dagar med hög luft och gul-röda blad, utan den där oräkneliga raden av mörker och regn som gör allt lerigt och poröst. Inte underligt att så många ger sig på nya projekt, förverkligar planer som grott under sommaren, börjar en ny kvällskurs som annonseras i alla reklamblad som vet att vi behöver något att få oss att vilja gå och möta tant Höst. Det sägs att långa härliga middagar med nära och kära ökar i antal under hösten, så IKEA når säkert sin maxförsäljning på värmeljus och vanliga ljus då vi kokongar in oss i våra hus.

Om man ser till hela året är hösten en tid för skörd. Det är inte bara grannen som är spannmålsbonde som kör hem kärra efter kärra med havre och vete till sin tork. Där är resultatet av hela det senaste årets arbete på ett bräde. Men även vi andra som får lönekuvert i brevlådan en gång i månaden, är många gånger samlare under denna tid på året, för naturen fullkomligt dignar av svamp, bär och frukt. Det saftas, syltas och fryses in i stugorna runt om i Sverige.

Men symboliskt blir även hösten en skörd av mitt eget liv. Jag vet inte om någon annan än jag ser det så, men för mig har alltid övergången från sommaren varit ett test på om det vardagsliv jag skapat och då kommer tillbaka till efter ljumma sommarkvällar på grillkväll hos grannen eller timmar av att kunna göra det där jag brinner för eller bara njuter av, verkligen ger mig det jag vill ha ut av livet. Att vara i något som bara pågår är en sak. Den ena dagen avlöser den andra och det är svårt att få perspektiv på de måsten man oftast har mitt framför näsan. Annat är att åter träda in i något för då gör man det med ett ibland smärtande perspektiv av helheten.

Doften om hösten får mig att på ett märkligt sätt minnas många av mina höstar, eller framförallt hur jag upplevde resan från sommarrummet till höstrummet. För mig har aldrig steget gått smärtfritt, men genom att minnas kan jag konstatera att det går lättare och lättare. Ifrågasättandet är nu bara ett eko av sig själv, och vemodet ersätts av en glädje över att jag lever det liv jag vill. Nåja några detaljer finns kvar, men minnena gör att jag vet var jag befinner mig.

Vårt luktsinne är en fantastisk resurs. Jag läste nyligen i en artikel i Forskning och Framsteg som hette ’Lukter får oss att minnas’ om detta vårt äldsta sinne. Till skillnad mot våra andra sinnen har luktsinnet en direktkoppling till hjärnans känslocentrum Amygdala och till den del som kallas Hippocampus där nya minnen lagras. Närmare en tredjedel av hjärnans volym är anpassad för att behandla, organisera och tolka inkommande visuell information, medan endast 1 procent av hjärnans volym har med lukt att göra. Däremot är den känslomässiga upplevelsen ofta mycket kraftfullare än för syn- och hörselminne. Kanske är det en kompensation eller också har de olika sinnena olika syften för oss människor.

Nu tar jag adjö av det sommaren erbjuder mina sinnen, doft av gullviva och liljekonvalj, ljudet av en stilla sjungande koltrast en ljum sommarkväll, vänliga glittrande vågor och en ljum vind som smeker min bara arm. För även denna hösten kommer att passera. Jag har minst två pågående spännande projekt, och dessutom flera mil av svamplockning att se fram emot. Snart droppar takdroppet och man kan värma sig mot en vårvarm husvägg och lyssna på de tidiga vårfåglarnas sång. Årstiderna kommer och går, och jag kan inte göra ett dyft för att stoppa det skeendet - även om jag hade haft en evig svensk vår och sommar om jag hade fått välja.