      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Foto: http://www.fotoakuten.se
Vinter är skönt
Har under en veckas tid varit på kurs och då kunnat vara ute i naturen varje dag. Att i rask takt gå 4 km varje dag i naturskön miljö är toppen! Ängar och öppna fält. Skog med snö på träden. Och så isen med gnistrande snö varvat med strömfåror.
Vardagsmotionen är nog avgörande för om vi rör oss tillräckligt eller inte. Under denna vecka fick jag så mycket frisk luft att jag nästan höll på att bestämma mig för att bosätta mig på landet!
En av dagarna var jag ute i två timmar. Temat för dagen var att leva sig in i att man hade tre timmar kvar av sitt liv. Vilka skulle man försonas med, träffa eller bara tänka på?
Solen sken från en nästan helt blå himmel och det var fem grader kallt. En skön promenad mot sjön, längs stranden och så snöpuls upp på ett berg. Med viss puls från klättringen följde jag spåret av ett rådjur och hamnade under en martall där jag slog mig ned för att fundera. Satt där, påpälsad som jag var, i 20 minuter. Fortsatte sedan att följa spåren. Spännande. Passerade en stor nyponbuske där rådjuret mumsat av bären. Tog ett bär högt upp i busken och fortsatte mitt äventyr.
Efter en halvtimme kom jag till en väldigt vacker plats. En vik bredde ut sig framför mig med en bergvägg på ena sidan. Jag kom rakt emot den och slogs av den isprakt som lös emot mig. Rinnande vatten hade långsamt frusit till en vägg av vackra istappar i många nyanser av vitt. Till höger låg en liten, liten ö. Jag var hänförd!
Gick upp mot skogen igen, såg nya spår - och häpnade över avtrycken från ett graciöst hopp som ett rådjur hade gjort från en klippa. Djuret hade hoppat över ett djupt dike för att sedan landa med en studs i den halvmeterdjupa snön. Minst sju meter hade rådjuret hoppat.
En promenad om dagen håller doktorn borta, för att travestera något välkänt brittiskt!
Vardagsmotionen är nog avgörande för om vi rör oss tillräckligt eller inte. Under denna vecka fick jag så mycket frisk luft att jag nästan höll på att bestämma mig för att bosätta mig på landet!
En av dagarna var jag ute i två timmar. Temat för dagen var att leva sig in i att man hade tre timmar kvar av sitt liv. Vilka skulle man försonas med, träffa eller bara tänka på?
Solen sken från en nästan helt blå himmel och det var fem grader kallt. En skön promenad mot sjön, längs stranden och så snöpuls upp på ett berg. Med viss puls från klättringen följde jag spåret av ett rådjur och hamnade under en martall där jag slog mig ned för att fundera. Satt där, påpälsad som jag var, i 20 minuter. Fortsatte sedan att följa spåren. Spännande. Passerade en stor nyponbuske där rådjuret mumsat av bären. Tog ett bär högt upp i busken och fortsatte mitt äventyr.
Efter en halvtimme kom jag till en väldigt vacker plats. En vik bredde ut sig framför mig med en bergvägg på ena sidan. Jag kom rakt emot den och slogs av den isprakt som lös emot mig. Rinnande vatten hade långsamt frusit till en vägg av vackra istappar i många nyanser av vitt. Till höger låg en liten, liten ö. Jag var hänförd!
Gick upp mot skogen igen, såg nya spår - och häpnade över avtrycken från ett graciöst hopp som ett rådjur hade gjort från en klippa. Djuret hade hoppat över ett djupt dike för att sedan landa med en studs i den halvmeterdjupa snön. Minst sju meter hade rådjuret hoppat.
En promenad om dagen håller doktorn borta, för att travestera något välkänt brittiskt!
|
|
