      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Roboten Justin från Automatica-mässa i München har fyra fingrar och "kan göra allt som en människa kan"
Vill du bli robot?
På fullaste allvar pågår en utveckling mot robotisering av vårt liv. Och då menar jag inte industrirobotar, jag menar robotar som till exempel ska få oss ompysslade som gamla och inte känna oss ensamma.
Det sköna med en hund är att den är lojal i alla väder. Viftar på svansen och förlåter oss hela tiden utan att ställa mer krav än mat och rastning då och då. Människan har kontrollen.
En robot med samma funktion skulle erbjuda närhet, lyssnande och sällskap utan att ställa egna krav. En närhet utan mänsklighetens djup – sårbarhet och att känna på riktigt.
Roboten förenar två oförenliga krav i mänsklig samvaro: Aldrig ensam – Alltid kontroll.
Samhället har kommit långt i robotiseringen. Hemtjänst, med sina omänskliga scheman för vårdpersonalen, förutsätter avstängdhet med fokus på skötsel och städning. Tid för att sitta ned för en stunds mänsklighet finns inte i kostnadsstyrningen.
Vi andra sitter med SMS, Facebook och andra sociala medier och gör vårt bästa i vår träning i processen mot robotisering. Detta genom att förtingliga våra relationer på nätet. Att kommunicera med sociala medier är som att interagera med en maskin. Våra samtalspartners är alltid tillgängliga – åtminstone som elektroniska spår och trådar. Och när vi är trötta eller ska göra något annat, är det bara att stänga av eller gå ifrån.
Vår längtan efter kontroll gör att allt fler ser vanliga telefonsamtal och fysiska möten som smått besvärande. Inte minst för att de tar för mycket tid. Tekniken har gått från att vara så mycket bättre än ingenting – till att vara bättre än verkligheten. Allt fler finner funktionen i viktiga tjänster väga tyngre än äkthet.
Ungdomar tillbringar stor del av sin tid framför en dator. Ofta genom att spela äventyrs- eller krigsspel. Ibland med interaktion med kompisar, ofta inte. I en konfliktstyrd värld utan större mening, ja så uppfattar många det, är det lätt att förstå attraktionen i det virtuella. Där får jag feedback och där har jag kontroll…
Likgiltigheten mellan vad som är på riktigt och vad som är konstgjort, sprider sig på snart sagt alla områden. Bröstimplantat, dyr utbildning utformas som underhållning, rollspelet på arbetsplatserna, ”allt är så bra och roligt på Facebook” osv.
Wellnessguide står för något annat. Vi vill hjälpa människan ur sin ensamhet genom att visa vem man är, snarare än genom antidepressiv medicin eller en robot. Vi vill motverka den urlakning som pågår av mänskliga värden genom att istället uppmärksamma dessa värden.
”Guns don’t kill people. People kill people”, är vapenlobbyns grundprincip.
Tekniken är neutral, det är vad vi gör med den som avgör – är kontrollobbyisternas paroll. Se det som pågår – vi påverkas stegvis av den tekniska utvecklingen och har väl snart en kärleksrelation med en robot.
Den som kan se sitt eget beteende med distans, en lite mer medveten person, kan njuta av de tekniska landvinningarna. Vi andra förslavas under dem. Eller hur ska man annars förklara att vi ständigt utvecklar och använder tidsbesparande teknik, samtidigt som vi har mindre tid än någonsin. Järnvägen, bilen, bättre vägar, spårvägar, mikrovågsugn, tvättmaskin, diskmaskin, dator, mobil, appar – behöver jag fortsätta räkna upp tidsbesparande teknik?
Skälet till paradoxen utveckling och bättre – leder till stress och på så sätt sämre – är drivkraften bakom. Att fokus i grunden ligger på att tjäna pengar, inte på att tjäna människan.
Det sköna med en hund är att den är lojal i alla väder. Viftar på svansen och förlåter oss hela tiden utan att ställa mer krav än mat och rastning då och då. Människan har kontrollen.
En robot med samma funktion skulle erbjuda närhet, lyssnande och sällskap utan att ställa egna krav. En närhet utan mänsklighetens djup – sårbarhet och att känna på riktigt.
Roboten förenar två oförenliga krav i mänsklig samvaro: Aldrig ensam – Alltid kontroll.
Samhället har kommit långt i robotiseringen. Hemtjänst, med sina omänskliga scheman för vårdpersonalen, förutsätter avstängdhet med fokus på skötsel och städning. Tid för att sitta ned för en stunds mänsklighet finns inte i kostnadsstyrningen.
Vi andra sitter med SMS, Facebook och andra sociala medier och gör vårt bästa i vår träning i processen mot robotisering. Detta genom att förtingliga våra relationer på nätet. Att kommunicera med sociala medier är som att interagera med en maskin. Våra samtalspartners är alltid tillgängliga – åtminstone som elektroniska spår och trådar. Och när vi är trötta eller ska göra något annat, är det bara att stänga av eller gå ifrån.
Vår längtan efter kontroll gör att allt fler ser vanliga telefonsamtal och fysiska möten som smått besvärande. Inte minst för att de tar för mycket tid. Tekniken har gått från att vara så mycket bättre än ingenting – till att vara bättre än verkligheten. Allt fler finner funktionen i viktiga tjänster väga tyngre än äkthet.
Ungdomar tillbringar stor del av sin tid framför en dator. Ofta genom att spela äventyrs- eller krigsspel. Ibland med interaktion med kompisar, ofta inte. I en konfliktstyrd värld utan större mening, ja så uppfattar många det, är det lätt att förstå attraktionen i det virtuella. Där får jag feedback och där har jag kontroll…
Likgiltigheten mellan vad som är på riktigt och vad som är konstgjort, sprider sig på snart sagt alla områden. Bröstimplantat, dyr utbildning utformas som underhållning, rollspelet på arbetsplatserna, ”allt är så bra och roligt på Facebook” osv.
Wellnessguide står för något annat. Vi vill hjälpa människan ur sin ensamhet genom att visa vem man är, snarare än genom antidepressiv medicin eller en robot. Vi vill motverka den urlakning som pågår av mänskliga värden genom att istället uppmärksamma dessa värden.
”Guns don’t kill people. People kill people”, är vapenlobbyns grundprincip.
Tekniken är neutral, det är vad vi gör med den som avgör – är kontrollobbyisternas paroll. Se det som pågår – vi påverkas stegvis av den tekniska utvecklingen och har väl snart en kärleksrelation med en robot.
Den som kan se sitt eget beteende med distans, en lite mer medveten person, kan njuta av de tekniska landvinningarna. Vi andra förslavas under dem. Eller hur ska man annars förklara att vi ständigt utvecklar och använder tidsbesparande teknik, samtidigt som vi har mindre tid än någonsin. Järnvägen, bilen, bättre vägar, spårvägar, mikrovågsugn, tvättmaskin, diskmaskin, dator, mobil, appar – behöver jag fortsätta räkna upp tidsbesparande teknik?
Skälet till paradoxen utveckling och bättre – leder till stress och på så sätt sämre – är drivkraften bakom. Att fokus i grunden ligger på att tjäna pengar, inte på att tjäna människan.
|
|
