Paula är certifierad life coach och legitimerad psykolog. Inom sitt företag Paula Cameron Coaching arbetar hon med områden som berör wellness och mental träning.

Sen 2005 är Paula bosatt i USA. Efter några år i Mellanvästern, bor hon nu med sin familj i den amerikanska södern.

En trettioårig småbarnsmamma i New York City satt en dag på en buss på väg genom staden. Regnet silade ner utanför då hon plötsligt fick insikten att hon är ansvarig för att skapa sin egen lycka – på riktigt. Dessförinnan hade hon mest följt med i vardagslunken och förbisett många av dagens viktiga stunder. Hon började nysta i sina personliga värderingar i hopp om att finna sin egen nyckel till vardagslycka.

Denna kvinna är Gretchen Rubin och för ett år sen kom hennes bok ”The Happiness Project” ut i den amerikanska bokhandeln. Det dröjde inte länge förrän boken låg på New Yorks Times bästsäjlarlista.

Rubin ifrågasatte sig själv inför skrivandet av denna bok. Hon är lyckligt gift och mamma till två barn som hon står nära. Hon har en bra relation till sina egna och sin mans föräldrar. Vad kunde hon bidra med inom detta ämne? Hade hon varit mer trovärdig om hon haft en problematisk uppväxt eller problem inom äktenskapet?

Rubin togs sig an ämnet lycka från olika perpsektiv. Hon läste det mesta hon kunde få tillgång till av böcker och vetenskapliga studier. Parallellt satte hon igång med sitt eget konkreta projekt med ett tema för varje månad.

Nyligen berättade Rubin hur hon ofta fått kommentarer som ”du strävar alltid efter lycka som det ultimala målet, men i bland behöver man känna motsatta känslor och inte fly från dem.” Författarens respons till denna kommentar är intressant. Hon föreslår att vi ser våra negativa känslor (undantag de verkligt destruktiva) som en möjlighet till förändring och på så sätt lyssnar på dem utan att automatiskt tänka positivt.

Exempel: En vän till Rubin säger att hon insåg att hon behövde ta kontroll över sina barns tv- tittande när hon började försköna verkligheten om hur många timmar de spenderar framför tv.n per vecka.
En annan vän hade flyttat inom promenadavstånd till sitt jobb. Hon berättade för alla att hon promenerade till jobbet varje morgon, när hon i själva verket endast gjorde det några dagar i veckan. Hon insåg hur viktigt det var för henne att hon tog sig till jobbet till fots eftersom hon undvek att berätta sanningen.

Känslan av dåligt samvete eller skuld kan gömma en pärla av vardagslycka med hjälp av en konkret väg till handling. Om någon till exempel har tio timmar som okej-gräns för tv-tittande och det följs, så hyllar man en personlig värdering.

Gretchen Rubin har en tankeväckande film (se filmklippet under rubriken).

Kommentera / fråga

Skriv ut