Cornelia Södergren är författare, livscoach och terapeut som med värme och engagemang hjälpt många människor att hitta ett mer kärleksfullt förhållningssätt till sig själva och andra.

I över 15 års tid har hon coachat kvinnor, män, par och stora grupper att med enkla, effektiva verktyg följa sitt hjärtas längtan och nå sina mål. Hennes vision är att alla människor ska kunna göra precis allt de drömmer om och att mannen och kvinnan ska ha en nära, intim, kärleksfull relation vilket också har präglat böckerna "Låt kärleken välja" och "Mannen som kunde tala med kvinnor".

Jag lyssnade ofta på en låt med Hansson de Wolfe united, som hette ”Var kommer barnen in” och minns hur ögonen alltid fylldes av tårar när jag lyssnade på texten. Berörd ännu denna dag av sången och hur lätt vi glömmer barnen i vår egen jakt efter vad vi tror är lycka.

Många använder barnen som en ursäkt för att inte ta ställning för kärleken och sanningen i sina liv. De stannar i en kärlekslös relation för barnens skull. Men är det här verkligen sant? Mår barnen bättre av att dagligen se en relation som är uppbyggd på falsk trygghet och kompromisser? Lär de sig vad som är sant och viktigt i livet? Lär de sig vad kärlek är?

Jag vet att det är en stor chock för barnen när föräldrar skiljer sig. Barnes värld har rasat, det de trodde på stämmer inte längre och de önskar att föräldrarna ska bli tillsammans igen, att allt ska vara som förut. Och jag vet också hur det påverkar barn att växa upp i en familj präglad av ett olyckligt äktenskap och att senare få veta att föräldrarna bara höll ihop för barnens skull.

Så vad är rätt? Hur kan vi visa våra barn vad som är sant, vad som är kärlek, vad som är viktigt i livet? En nyckel är kommunikation, att vara ärlig och sann. Vi målar upp en romantisk bild av familjen, av prinsen och prinsessan, som föga stämmer med hur den faktiska verkligheten ser ut. Så om vi verkligen skulle sätta barnen främst och göra det som är ”för barnens skull”, det som är för deras bästa, hur skulle det då se ut?

Och om vi väljer att separera, hur gör vi då med barnen? Vart tar då idén om att göra det bästa för barnen vägen? Hur visar vi dem vad som är kärlek, vad som är kommunikation, hur man kan leva i sanna relationer? Frågar vi oss vad som är bäst för barnen och lever vi så i våra nya relationer där barnen plötsligt får två nya vuxna förebilder i sitt liv? Och om vi kommer in i en relation där det finns barn, hur kan vi då göra för att visa barnen vad sanning och kärlek är i relation till vår partners ex. deras andra förälder?

Många frågor… Och svaren finns i vårt hjärta, om vi vågar vara mindre själviska och lyssna på vad vår kärlek och vårt medvetande säger.

Kommentera / fråga

Skriv ut