Frihet betyder ansvar. Därför fruktar de flesta den, skaldade George Berhard Shaw. Det är lätt hänt att ducka för friheten, för det är ju alltid lättare att skylla på andra!

Det är riksdagsval i höst. Vi väljare börjar bli precis som medarbetarna i innovativa företag och organisationer: Allt fler identifierar sig med sitt ego och sina särintressen. De är välinformerade och så där lite lagom kaxiga.

Väljarna börjar bli mer lojala till sig själva än till ett parti eller en organisation. Medborgarna och medarbetarna har en stor rörlighet både intellektuellt och genom sina egna resor ut i världen – fysiskt eller digitalt via nätet med hjälp av auktoriteter som Facebook, Google och Wikipedia.

Allt fler undviker att mötas på riktigt. Det är ju så mycket lättare digitalt. Man kan till och med hitta sin käraste via World of Warcraft. Och man kan hitta sin mördare via en kontaktsajt.

Politiska partier tar poäng genom att förlöjliga eller baktala andras misstag. Nya partier ökar i popularitet. Deras livsluft är full attack mot makten med fagra löften om hur de ska förändra världen. Företagsuppköp görs efter många och långa analyser av framtiden. Gärna med konsulter som lovar att hjälpa till i de stora besluten. Men bara fram till beslutet...

Hur går det sedan?

Personmotsättningar och samarbetssvårigheter har fått många koalitioner att spricka genom åren. Kulturkrockar med verkligheten och det var visst svårare att agera utifrån ett ansvar, än att kritisera dem som försökt tidigare.

Företagsuppköp och sammanslagningar uppnår sällan de mål som motiverade affären. Man har inte lyckats integrera de olika verksamheterna på grund av personmotsättningar och samarbetssvårigheter…

Finns det något recept ut ur detta?

Tidningen Dagens Samhälle beskriver en linje som verkar vara framgångsrik – åtminstone i Fagersta. Det handlar om Vänsterpartiet där som med Stig Henriksson i täten gick upp till 58,3 procent av rösterna i kommunvalet. Vilket annat parti i Sverige har nära 60 procent av väljarna bakom sig? Och detta medan Vänsterpartiet annars backade i 274 kommuner under samma val som Moderaterna gick fram i 264 kommuner.

Detta ledarskap förtjänas att studeras utan politiska skygglappar!

Man måste skapa ett klimat där nya idéer frodas, säger Stig Henriksson. Det behövs inga fokusgrupper för det, säger Stig och ger ett exempel på ett bra samtal med en lokal bilhandlare. Det viktiga är att lämna tron på att styrningen sker från kommunstyrelsens ämbetsrum.

Precis som Ingvar Kamprad, är Stig Henriksson ute och rör sig och träffar människor och fångar upp saker. Det, säger Stig, är kärnverksamheten i det politiska uppdraget. Du måste själv vara den förändring du önskar se i världen. Det du gör varje dag är det som gör skillnad, fortsätter Stig Henriksson när han citerar Gandhi.

Vänsterpartiet i Fagersta har givit Stig svängrum i sin roll som kommunstyrelsens ordförande. Ända sedan 1982 har partiet vuxit i popularitet – i åtta segerval i rad. ”Jag har återgäldat klokheten genom att ge övriga beslutsfattare stort svängrum”, säger Stig till Dagens Samhälle. Stig tycker att det är lätt att vara kommunalråd i Fagersta, då ”det finns så mycket bra folk”.

Dagens Samhälle frågar Stig Henriksson om hans vinnarrecept.

- När man som vi suttit i regeringsställning är det resultaten som räknas. Det har gått bra för kommunen, det ger förtroende. Och det gäller som sagt att få många människor med i arbetet. Ett misstag är att hamna i detaljdiskussioner och siffror. Det viktiga är att ha en berättelse om framtiden. Vadan och varthän?

Är det kanske så enkelt – att vi människor, speciellt i tider där många tror att verkligheten är digital, behöver en berättelse om framtiden att knyta an till? Att lyssna till en ledare som vågar att utvecklas med sin vision och tålmodigt fortsätta att berätta. Kan en sådan berättelse, kantad av konkreta resultat, skapa trovärdighet och mening nog för att svälja populism och egenintressen ett tag?

Det ser ut så i Fagersta, men hur är det för dig i din organisation, i ditt liv? Fungerar konkreta delresultat som vägpinnar på en väg mot framtiden som många vill färdas på? Eller är din ledare, eller rent utav du själv, för kortsiktig och otålig?

Dessa lärdomar från Västmanland borde kanske alla ta till sig, nu. Men en del politiker är helt upptagna med annat – speciellt ett valår som detta. Många chefer är för upptagna med det operativa och kanske ska de tag i dessa viktiga saker sen. Men det finns inget sedan. Bara ett nu. Och det är nu det.

Valmöten kan därmed ges ett annat innehåll. Det skulle kunna innebära riktiga möten som klarlägger valmöjligheter. Ska vi slå ihop oss med det företaget? Ska jag verkligen rösta på det partiet? Eller ska jag inte möta mina egna valmöjligheter i vardagen?

Vågar du möta dina egna val?

Skriv ut