Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Efter sin död hyllas Steve Jobs över världen som det geni han förmodligen var. Begreppet ’Think different’ som Apple myntade är emellertid besvärligt och väcker inte bara beundran hos den stora massan. Det är en stark kraft som håller oss till 'mainstream', men det kan vara så att dess dagar är räknade.

I runda slängar 18 miljarder år håller på att gå mot sitt slut. Jag syftar då på Mayafolkets mytomspunna kalender. Den 28 oktober 2011 är den fullbordad och inte som det populistiska i december 2012. Den visar inte heller på en domedagsprofetia då världen ska gå under, utan snarare det som den svenske vetenskapsmannen Carl-Johan Calleman har upplyst världen om under flertalet år i sina böcker: den beskriver en utvecklingsprocess, som en karta som vi under tiden vi vandrar vägen fram hjälper oss att tolka det som sker. Processen och krafterna den omfattar är stora och som en enkel liten människa som har svårt att skilja ut skogen för alla träd är det svårt att ta in vidden, men det handlar om en utveckling av människans medvetande.

En människa är en individ med ett inre universum av samma dignitet och storleksperspektiv som det universum vi ser när vi ser upp mot stjärnhimlen. Lika väl som att det blir ’så stort så stort’ när vi ser på solar och planeter, lika litet blir det när vi ser in i oss själva. Inte konstigt att det brukar kallas mikrokosmos och makrokosmos. Ändå utgör vi byggstenarna till den större helheten.

Jung talade om det kollektiva medvetandet men eftersom jag inte är någon jungian lämnar jag det begreppet endast som exempel på denna kraft som påverkar oss till att tycka om liknande saker, anse att liknande saker är udda och tycka att vi ska hålla en specifik riktning i livet. Det finns vissa människor, stora människor som har klarat av att frigöra sig från denna kraft eller kanske låta sig påverkas ännu mer – det beror på hur man ser på saken - för genom deras uppfinningar har de till synes styrt en hel värld som när man ser tillbaka ser ut som ett stort kollektiv som tillsammans går en snitslad bana. Steve Jobs kan ha varit en av dem. I en reklamfilm som av vissa sägs vara världens bästa, sätter sig Apple i dessa stora människors sällskap, tillsammans med Einstein, Martin Luther King, Gandhi, Evita Peron osv.

Att samtidigt se på mänsklighetens utveckling som till stor del formats av de stora uppfinningarna och den process som Mayakalendern beskriver ger faktiskt en aha-upplevelse utan att för den skull tippa över till att vi går en utstakad väg. Mer visar den att vi tagit de möjligheter som vi fått då vi stegvis fått större tillgång till våra förmågor tack vare energipåslaget. Mayakalendern talar nämligen om en trappa bestående av nio steg där varje steg utgörs av en energiökning. Var denna energi kommer ifrån vet jag inte, men med min syn på människan som ett perfekt mikrokosmos i ett makrokosmos gör att jag kan acceptera att vi kollektivt av någon anledning utsätts för en stegvis ökande energi som ger oss förutsättningar att röra oss till en högre utvecklingsnivå både individuellt och som grupp. Trappstegen som Mayakalendern beskriver har successivt blivit kortare. Från att det första sträckte sig över drygt 16 miljarder år är det sista bara 234 dagar – från den 9 mars i år till den 28 oktober.

Sedan januari månad har jag följt den svenske vetenskapsmannens blogg och fått förmånen att se på det som hänt i världen genom Mayakalenders glasögon. Att vara människa i denna tid känns ungefär som att vara ett popcorn i kokande olja. Överallt poppar det där man minst anar det och även om man är en betraktare händer samtidigt saker med en själv. På individplanet möter många människor dramatiska skeenden och ur ett världsligt perspektiv kastas system och begrepp omkull som tidigare varit som byggstenarna i en solid mur. Mayakalenderns skeende sägs syfta till att lägga förutsättningarna för oss att skifta från ett dualistiskt tänkande till ett enhetstänkande. I en dualistisk värld går det inte att beskriva var enhetstänkande är, eftersom vårt intellekt som redskap gör att vi upplever vår värld i svart och vitt, bra och dåligt, ont och gott. Det är därför systemen som förkroppsligar denna dualitet också just nu skakar i sina grundvalar: det ekonomiska systemet och det politiska systemen.

I Mayatermer är det omöjligt att hålla kvar vid något som bygger på dualiteter när vi går in i en ny tid, men det hjärnvridande är att dessa system inte kommer att ersättas av nuets motsats, utan kan bäst beskrivas som ’något annat’. Ingen kommer att skapa dem åt oss, också de kommer att komma från oss, men en ny version av oss – förmodligen.

När Calleman i sin senaste text på sin blog filosoferar lite kring vad som händer efter den 28 oktober - börjar det vi är på väg mot att ändå att bli skönjbart, inte i detalj naturligtvis, men vagt. Tänk när eller om denna starka kraft som gör att vi som mänsklighet är en enhet, den som trycker oss framåt plötsligt upphör? Kanske slutar den plötsligt eller avtar successivt eller också fortgår den vidare i sitt uppskruvade läge. Men tänk att inte kunna jämföra sig med något, skulle inte det vara frihet? Det skulle ju betyda att man måste äga allt det som är man själv, inte existera som motsatsen eller likheten med någon annan. Utan polariteter, vem blir man då?

Jag tror verkligen att vi som planet är på väg mot något nytt, men jag vet inte hur det kommer att se ut eller kännas. Inget händer med stor sannolikhet den 29 oktober, men successivt tror jag inte ett begrepp som Apples ’think different’ längre kommer att ha någon funktion för kraften vi ska tänka annorlunda än kommer kanske inte kommer att finns kvar.

Steve Jobs ler väl uppifrån ett moln!

Kolla filmklippet! Enligt vissa, världens bästa reklamfilm.

Kommentera / fråga

Skriv ut