Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Teknik och teknologi på jogginturen
Det är inte nödvändigtvis hastighet som är fokus för motionären ute i ellusspåret. Snarare är det att undvika skador så att man kan fortsätta med den hälsobringande motionen och det är här teknik och ny teknologi kan komma in som värdefulla verktyg.

Löpning är inne igen, men alldeles säkert är att det inte lärs ut lika mycket löpteknik till löparen som golfteknik till golfaren. Alla kan ju springa eller? Skador är emellertid vanliga för löpare och även om det är roligt att kunna skryta med fina km-tider för arbetskamraterna så är det inte hastighet som nödvändigtvis borde vara i fokus utan att förbättra sin teknik så att man förblir skadefri och kan fortsätta träna.

Förmodligen har det inte hänt så mycket inom löpvärlden som de senaste åren när det helt plötsligt började dyka upp alternativ på skor. Den minimalistiska löpningen kom in som en storm, och med den troligen precis lika mycket skador som med den mer traditionella tekniken. Det som har hänt efteråt verkar mycket mer intressant.

Vi är alla individer med kroppar på köpet och det som passar någon passar inte någon annan. För egen del hängde jag på den minimalistiska vågen med platta tunna skor, sökte mig sedan till platta skor med lite mer stötdämpning och har nu fortsatt till ett par platta skor som sägs ge tillbaka en del av den kraft som jag sätter in på kontot.

Att endast ha en liten höjdskillnad mellan hälen och tån, som den minimalistiska stilen förde med sig, har passat mig utmärkt. 12mm brukar annars vara rätt vanligt bland traditionella skor. Men nu erbjuds alltifrån 0mm och uppåt. Min kropp har tyckt om 3-4mm, samtidigt som jag gått från att som jag lärde mig på 90-talet, sätta i hälen i nedslaget till att istället landa på den mellersta eller främre delen av foten.

De flesta av oss joggar med syftet att träna, trots det är det stimulerande att hitta en teknik som är ekonomisk både för orken och påverkan på knän, muskler och senor. På nätet finns mängder att läsa, en massa youtube-klipp att studera för att hitta till en teknik som sparar snarare än frestar på.

Gemensamt för de energibesparande teknikerna är att ha blicken rakt fram, luta en rak kropp något framåt, landa under sig, sätta i foten på den mellersta eller främre delen med en lätt och försiktig isättning, hålla en rak hållning av överkroppen genom att resa upp bröstkorgen och samtidigt använda de nedre magmusklerna för att räta upp bäckenet så att man inte svankar. Till det en hög stegfrekvens, högre än de flesta är vana vid, där hastigheten ändras genom att man ändrar på steglängden.

Hur det här förklaras och hur man tränar det skiljer sig åt mellan tekniker med olika namn eller personer som försöker förklara. Däremot är det stora man försöker få joggaren att komma ifrån att sätta i foten framför sig eftersom det blir till ett stopp som ger stora påfrestningar för kroppen, i kombination med ett man måste använda muskelkraft för att dra med sig benet för att ta nästa steg. Istället vill man få löparen att nästan uppleva det som att benen fungerar som ett hjul som rullar en framåt utan att motverka sig själv. Det är i alla fall ett tankesätt som stimulerar mig som av naturen är rätt lat.

Mina senaste joggingskor är ytterligare ett steg i samma riktning. För tänk på all den kraft man slösar bort genom mjuka sulor som är utvecklade för att dämpa isättningen. När sen jag för några år sedan läste om skon som istället gav tillbaka en del av den kraft man satte ner foten med genom att fjädra tillbaka foten uppåt blev jag mycket intresserad. Skon hette ”Newton Running” och kärnan kring deras teknologi var Action/reaction teknologi. För den som läst om vetenskapsmannen Isaac Newton som levde på 1600-talet vet också att tredje lagen lyder: ”Två kroppar som verkar på varandra med krafter utsätter varandra för lika stora men motsatt riktade krafter.”

På skons främre del sitter några små klossar som när man landar på foten trycks in några enstaka mm för att sedan skjuta ut i motsatt riktning och ge foten en liten knuff uppåt. Vi pratar små knuffar! En del säger att skorna tvingar en att springa ”rätt” eftersom man annars inte får ”knuffen” uppåt. Fungerar det? Nja, jag utvärderar och experimenterar fortfarande men roligt är det. Problemet är att det är så mycket att tänka på att man ibland glömmer bort att andas!























Spa