Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Inom idrott pratas det numera mycket om tankens inverkan på prestationer. Naturligtvis råder samma inverkan på varje människa även utanför planen eller arenan, men det hela blir helt plötsligt mycket mer komplicerat och man tenderar att inte se skogen för alla träd.

När någon säger ”tänk positivt” till mig så sätter jag genast alla taggarna utåt. Hela mitt system går i baklås och jag får klåda över kroppen om jag ska vända en negativ tanke till en positiv – det känns som att ljuga för mig själv. Däremot lyckas jag då och då komma på mig själv med att ha svept in mig i ett negativt tankeskikt och bara genom att uppmärksamma det få det att försvinna.

Den svenske skidhjälten Marcus Hellner gav mig något att ta med mig i frågan då jag hörde honom berätta om sina tankar under den första delen av Tour de Skis final. För er som inte har haft tid att följa tävlingen så gick den kortfattat ut på att köra nio lopp på bara några fler dagar, där finalen var en 9 km lång jaktstart uppför en svart pist med som mest 28% lutning – jag upprepar uppför! Även om jag själv är en blygsam motionär som visserligen vet vad det handlar att pressa sig något över den fysiska gräns som känns behaglig, så går det ju inte ens att jämföra med denna final ens på samma skala. Även om de är tränade för att göra just detta blir tanken till stor del en avgörande faktor för att förmå sig att trots smärtan plocka ut alla resurser som finns att hämta i kroppen.

Den svenska hjälten Marcus Hellner låg på tredje plats inför finalen med skidsportens bad guy 45 sekunder framför sig. Inför backen kände han sig inte pigg och tanken sa honom att det skulle bli en tung dag uppför pisten, men så beskrev han det som att han helt enkelt sa stopp till de där negativa tankarna och vände på det till något positivt och fokuserade istället på att kämpa och att ta sig upp meter för meter. Resultatet blev att Marcus Hellner inte bara åkte i fatt framförvarande åkare utan även förbi och slutade tvåa.

Jag har inte gått någon kurs i positivt tänkande, men det upplysande för mig var att Hellner inte försökte förneka att han var sur i benen vilket i praktiken hade inneburit att han skulle ha valt den negativa tankens motsats, utan att han istället hittade ett annat fokus som inte skulle hämma honom utan snarare få honom att prestera bättre. Vi kommer visserligen aldrig att få veta om Marcus Hellner åkt lika fort med sin första tanke i släptåg, men jag tror inte det.

Negativa tankar, eller tankar som fördunklar färgerna i ens liv, kan uppstå både från var och ens inre universum och från medvetna krafter världen över. Negativitet äger en egenskap som jag tror i alla fall till en början har större dragningskraft än det ljusa och goda. Förmodligen för att de flesta av oss inte helt klarat upp vårt eget inre mörker i form av rädsla, ilska, avundsjuka och allt däremellan.

Negativiteten är ju bland annat den bärvåg som tidningarna varje dag använder sig av för att få människors mindre stabila områden i gungning. Jag hörde en gång någon kalla löpsedlar för ondskans reklampelare. Alla knep som snärjer och säljer går inte att kalla god journalistik hur man än vrider på saken, men i kampen om läsare är det vad alla mediekanaler verkar tro är det enda som fungerar. Rubriker och texter kastar krokar för att läsaren ska fasta i dess nät och nappar man blir man som insvept i en mörkt skikt som gör att man betraktar världen med andra betydligt dystrare ögon. Vissa människor kan ha en liknande inverkan på sin omgivning, för nog är det lätt att få någons intresse när man talar bakom någon annans rygg. Det finns fullt av pyrande negativa bomber som bara längtar efter att få ytterligare någon i sitt grepp.

Motgångar är annars en klassisk källa för att den inre tankeprocessen ska hamna i det negativa springhjulet. Ett springhjul som en gång dragit i gång har tendens att vilja leta efter bevis på att det ska få snurra igen och igen. ”Det kommer inte att gå”. ”Jag är dålig”. ”Ingen tycker om det jag gör” Listan skulle kunna göras mycket lång. I idrottssammanhang är det en klassiker även om jag där har hört flera säga att det är en viktig del att lära sig hantera motgångar, för de kommer så småningom för alla.

Inom skidskytte är det inte bara de yttre vindarna som är till besvär på skjutvallen, den inre stormen av besvärande tvivlande tankar är en minst lika stor utmaning som de faktiska väderförhållandena. Den tyska stjärnan Magdalena Neuner är känd för att ha problem med sitt stående skytte, men har med åren övat upp sig så att hennes träffprocent går att jämföra med sitt stabilare liggande skytte. Nyligen klappade hon igenom fullständigt och bommade åtta av nio skott i en stafett på hemmaplan när Tyskland dessutom hade segern i sin hand. Det hölls en särskild presskonferens efter tävlingen. Nästa dag sköt hon fullt och vann överlägset och naturligtvis fick hon frågan hur hon burit sig åt. Hon berättade då hur hon haft ett tre timmar långt telefonsamtal med sin mentala tränare. Vad de sagt var hennes hemlighet, men journalisten frågade: ”Vad tänkte du när du kom in på skjutvallen?” underförstått att hon måste ha haft ett mentalt krig med sig själv undertiden hon laddade bössan. Neuner log och svarade: ”Ingenting”.

Hennes kommentar får mig att tänka på något Buddha sa: ”Du blir det du tänker.” Med det tror jag inte att han främst menade att man skulle sluta tänka negativa tankar, utan att bli uppmärksam på att om tankarna får leva sitt eget liv så kommer de att forma såväl den fysiska kroppen och våra yttre liv. Buddha upplyste ju även möjligheten att meditera som är en aktivitet som just ger utövaren en paus från alla tankar, positiva som negativa och därmed en möjlighet att skapa en relation till en del av sig själv som kan blir chef över tankarna.

Jag blir snurrig av att skriva om tankar, särskilt då lösningen i det här fallet verkar vara att upptäcka destruktiva och negativa tankar när man får dem och att ha ett effektivt sätt att ta sig ur dem. Sättet kan vara att liksom Marcus Hellner hitta en positiv tanke som bär en framåt, eller Buddha att helt enkelt inte tänka alls, men målet verkar vara att liksom Magdalena Neuner bara göra det man ska och njuta av tiden och det som är konstruktivt.

Kommentera / fråga

Skriv ut