Det är få händelser i familjelivet som kan utlösa så primitiva och destruktiva känslor och så mycket motbjudande beteenden som en skilsmässa - och här härskar det verkligen jämlikhet mellan könen! Hur klarar man att hålla relationen på en respektfull nivå vid en smärtsamt separation?

Vid en separation handlar nästan allt om minst en av parterna är i stånd att skilja mellan moral och psykologi. Oavsett om den utlösande faktorn för skilsmässan var otrohet eller att kärleken tog slut och oavsett om den kommer som en blixt från klar himmel eller efter månader eller år av krigande, är en sak klar: i ett parförhållande är båda alltid lika ansvariga för det som sker och för det som inte sker. Även om den ena parten kanske uppför sig under vanlig moralisk standard gör det inte den andre mindre medansvarig. Det gör henne/honom kanske mindre moralisk skyldig, men inte mindre ansvarig.

Dynamiken i livets många kriser har vanligtvis ingen relation till varken rätt eller moral och därför är spelreglerna helt andra.

”Det var han som började”
Varför håller jag denna ”lektion”? För att den ena eller båda parter i en dramatisk skilsmässa ofta använder just moralen som bränsle till och ursäkt för det egna destruktiva beteendet. Undantagsvis sin egen, men oftare den andre partens, brist på moral. Det är samma sätt som tvååringen i sandlådan säger: ”Det var han som började” för att rättfärdiga sina egna handlingar.

Läs fortsättningen på Jesper Juuls artikel på http://www.family-lab.se/...

Kommentera / fråga

Skriv ut