      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
FEBRUARI
Öppna träffar hela vårterminen
14/2 09.30-16.30
16/2 17.30 - 18.30
22/2 18.00-20
APRIL
17/4 kl 18.00 - 21.00
|
|||||||||
|
|
|
|
Vuxna sandlekar
Sandlekar
Får man leka som vuxen?
Klart att man får, men få vågar nog ändå göra det fullt ut. Jag har börjat att bejaka det hela så smått - och se vad som händer, livet leker!
Var ju nyss i Thailand med 22-årige sonen. Vågorna var, denna dag, så där lagom höga för att bodysurfa. Efter ett antal missar, så lyckades jag att tajma hoppet rakt upp och framåt, med ryggen mot den snart brytande vågen. Efter några snabba simtag, för att accelerera, kom belöningen i form av en lååååång surf högt uppe i vågen!
Kroppen och sinnet kom in i det där härliga känslan som jag kom ihåg sedan den egna 22-årsåldern. När livet leker! Att gång på gång få till surfar om 20-30 meter och sedan springa ut mot nästa våg, igen och igen.
En eftermiddag skulle Lasse tömma poolen. Vattenflödet kom ned över stranden och jag kände mig kallad att bygga en kanal ut i havet för att inte det skulle bli ett mindre floddelta i sanden... Där stod jag på knä och grävde frenetiskt i sanden. Kanter rasade, vattnet tog nya vägar, jag byggde fördämningar och till slut lyckades jag, stolt som en femåring, se hur poolens 110.000 liter vatten förenades med Indiska Oceanen. Med bultande hjärta stod jag och kände hur hårt kroppen hade jobbat under lekens gång.
Morgonen efter tog Lasse och jag en kajaktur på havet och mellan rev och bränningar. Magnifikt. Varmt och svettigt skönt. När vi närmade oss stranden för att ta upp kajakerna för säsongen, såg vi hur vågorna bröt stillsamt, men kraftfullt mot stranden. Tog upp rodret och styrde in rakt mot stranden för att om möjligt få vågorna rakt bakifrån.
Perfekt. En stor, brytande våg lyfte farkosten och mig upp i en fräsande surf. Jag kände hur jublet fastande i halsen när fören skar ned i vågen och vi välte, kajaken och jag. Vågen kastade mig ur det gula skalet och jag landade med bägge knäna i sanden. Jag reste mig med kajaken på ryggen och var - glad. Framrusande vänner såg oroliga ut - hur gick det?
Men mitt leende sa allt - det var helt enkelt buskul!
Klart att man får, men få vågar nog ändå göra det fullt ut. Jag har börjat att bejaka det hela så smått - och se vad som händer, livet leker!
Var ju nyss i Thailand med 22-årige sonen. Vågorna var, denna dag, så där lagom höga för att bodysurfa. Efter ett antal missar, så lyckades jag att tajma hoppet rakt upp och framåt, med ryggen mot den snart brytande vågen. Efter några snabba simtag, för att accelerera, kom belöningen i form av en lååååång surf högt uppe i vågen!
Kroppen och sinnet kom in i det där härliga känslan som jag kom ihåg sedan den egna 22-årsåldern. När livet leker! Att gång på gång få till surfar om 20-30 meter och sedan springa ut mot nästa våg, igen och igen.
En eftermiddag skulle Lasse tömma poolen. Vattenflödet kom ned över stranden och jag kände mig kallad att bygga en kanal ut i havet för att inte det skulle bli ett mindre floddelta i sanden... Där stod jag på knä och grävde frenetiskt i sanden. Kanter rasade, vattnet tog nya vägar, jag byggde fördämningar och till slut lyckades jag, stolt som en femåring, se hur poolens 110.000 liter vatten förenades med Indiska Oceanen. Med bultande hjärta stod jag och kände hur hårt kroppen hade jobbat under lekens gång.
Morgonen efter tog Lasse och jag en kajaktur på havet och mellan rev och bränningar. Magnifikt. Varmt och svettigt skönt. När vi närmade oss stranden för att ta upp kajakerna för säsongen, såg vi hur vågorna bröt stillsamt, men kraftfullt mot stranden. Tog upp rodret och styrde in rakt mot stranden för att om möjligt få vågorna rakt bakifrån.
Perfekt. En stor, brytande våg lyfte farkosten och mig upp i en fräsande surf. Jag kände hur jublet fastande i halsen när fören skar ned i vågen och vi välte, kajaken och jag. Vågen kastade mig ur det gula skalet och jag landade med bägge knäna i sanden. Jag reste mig med kajaken på ryggen och var - glad. Framrusande vänner såg oroliga ut - hur gick det?
Men mitt leende sa allt - det var helt enkelt buskul!
|
|
