      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Romantisk komedi värmer i november
De vinner inga priser på världens filmfestivaler, men under en mörk månad som november sprider romantiska komedier välbehövlig värme till frusna ruggiga hjärtan. Trots sin lättsamma art finns det filmer som på ett befriande sätt med kärlek och humor i alla får mig att le när eftertexterna till slut rullar fram.
Det får inte vara för fjantigt, komedidelen måste genomföras med en väl balanserad finess. Romantiken, eller mellan vem det så småningom ska slå gnistar, brukar vara uppenbar och även att det någon gång på vägen sker en förveckling som får åtminstone en av dem att tveka. Ramen är satt, men kan ändå berättas på ett oändligt antal sätt med stora doser spetsfundigheter och värme. Bra skådespelare är alltid ett plus och det verkar som att även flera seriösa sådana någon gång kan tänka sig att delta i något med enda syfte att värma sin biopublik.
Naturligtvis har jag några favoriter som jag vill dela med mig av i höstrugget, särskilt eftersom de visats den senaste tiden på TV och en med all säkerhet kommer till jul. Kanske har du sett dem, men de tåls att se mer än en gång, särskilt när höststormarna viner och slasket blaskar. Skratt gör ju enligt flera studier underverk för hälsan och lite lagom lättsam kärlek utan vardagliga bekymmer gör ju vem som helst på gott humör.
’The Holiday’ från 2006 klarar att tina upp mig från många minusgrader. Bara inledningen där det talas om olika sorters kärlek och sedan ledmotivet, den ljuvliga melodislingan som försiktigt för en igenom berättelsen räcker lång väg. Historien är till en början inte så självklar som man kan tro trots genren romantisk komedi, men så vet man att det ändå kommer att sluta väl och värmande. Två kvinnor spelade av Cameron Diaz och Kate Winslet byter bostäder och därmed även kontinenter över juldagarna, båda för att komma bort från olycklig kärlek. De kommer in i nya men lite ovana miljöer som bäddar för möten med för dem nya människor.
’Love Actually’ från 2003 måste jag också nämna. Den brukar alltid sändas kring jul, så om du känner behov av att tinas upp lite senare i december så kan du krypa upp i soffan och tryggt luta dig tillbaka. Det är en historia som på ett ytterst elegant sätt samtidigt är flera olika kärlekshistorier. För att de ska passa i en film har de finurliga beröringspunkter som gör att 1+1 blir mycket mer än 2. En hel rad stjärnskådespelare spelar med och bara det gör filmen till en njutning. Humor är det gott om, men blandat med skira känslor. Det går bara inte att låta bli att le när eftertexterna sätter punkt för historien och som den där reklamen sa för några år sedan: känslan sitter kvar länge.
Finstämda känslor med lite mindre roligheter men ändå med ett lättsamt anslag, är den amerikanska film som är en kopia av den ursprungliga franska filmen. Jag har inte sett den franska, eftersom den amerikanska var alldeles tillräcklig. Den svenska titeln är ’Kärlek på Menyn’ (2007) och är en sorglig-mysig historia från kockvärlden med ett ytterst bra slut. Jämfört med de båda tidigare filmerna jag har tagit upp så är denna mycket förutsägbar, men det är huvudrollsinnehavaren Catherine Zeta-Jones som liksom får det hela att komma till liv.
’Dumpa honom’ från 2009 är en charmig historia, även den med många olika delhistorier som knyts samman på ett sådant där utomordentligt trevligt sätt som gör att hela karamellen smakar så mycket mer. Skådespelarna utgör liksom i ’Love Actually’ en mycket intressant samling där man liksom inte har tvingats välja en pralin i chokladasken utan hela härligheten! Allt handlar om kärlek i olika aspekter och skeenden och det ojämna i vad de olika personerna ställs inför och dras emellan, gör att det liksom aldrig haltar. Den har dessutom ett anslag av kvickhet som drivkraftigt för historierna framåt.
’Vad kvinnor vill ha’ från 2001, kan jag inte heller låta bli att nämna eftersom den också gick på TV nyligen. Mel Gibson spelar en huvudroll som inte alls är krigisk utan en man som efter en fumlig olycka kan höra kvinnors tankar. Historien är förutsägbar då en kvinna spelad av Helen Hunt får det jobb som han själv väntat på att få. Givetvis beslutar han sig för att konkurrera ut henne med sitt nya verktyg till hjälp. Mel Gibson är väl inte den känsligaste av skådespelare, men den varan väger Helen Hunt upp för och godispåsen ger många goda skratt. Om ni minns så var det Helen Hunt som spelade mot Jack Nicholson i den oemotståndliga filmen ’Livet från den ljusa sidan’ – även den är gammal goding.
Eftersom samtliga filmer har några år på nacken, vilket kan ha att göra med att jag inte haft någon stor bioperiod på ett tag men inte heller charmats av något nyare på TV, vill jag ändå avsluta med samlingens fräsching från 2010 med svensk biopremiär våren 2011. Den heter ’Morning Glory’ och lutar lite mer åt komedihållet även om den i alla högsta grad även har den romantiska komponenten. Jag såg den när jag senast flög där man som bekant numera inte ser film tillsammans utan själv väljer bland ett stort urval på sin egen lilla pekskärm på ryggstödet framför. När jag med väl uppskruvad volym i mina hörlurar högg in på min flygplansmiddag med den här filmen framför mig, skrattade jag så mycket att jag blev en smula orolig över att mina medpassagerare tyckte jag var märklig. Det var inte lite fnitter det handlade om, utan av den kalibern när man sätter flygplansmaten i halsen så att den rinner ut genom näsan. Nja, det hände väl inte direkt, men snudd på. Det var emellertid ingen som frågade mig vilken film jag tittade på, därför måste jag berätta det nu! I det bifogade filmklippet kan ni se trailern! Även den här filmen klarar av att tina upp ett höstruggigt hjärta med lite kärlek och en stor dos dråplig komik. Den finns redan på DVD, men kanske kommer den på TV till nästa november!
Det får inte vara för fjantigt, komedidelen måste genomföras med en väl balanserad finess. Romantiken, eller mellan vem det så småningom ska slå gnistar, brukar vara uppenbar och även att det någon gång på vägen sker en förveckling som får åtminstone en av dem att tveka. Ramen är satt, men kan ändå berättas på ett oändligt antal sätt med stora doser spetsfundigheter och värme. Bra skådespelare är alltid ett plus och det verkar som att även flera seriösa sådana någon gång kan tänka sig att delta i något med enda syfte att värma sin biopublik.
Naturligtvis har jag några favoriter som jag vill dela med mig av i höstrugget, särskilt eftersom de visats den senaste tiden på TV och en med all säkerhet kommer till jul. Kanske har du sett dem, men de tåls att se mer än en gång, särskilt när höststormarna viner och slasket blaskar. Skratt gör ju enligt flera studier underverk för hälsan och lite lagom lättsam kärlek utan vardagliga bekymmer gör ju vem som helst på gott humör.
’The Holiday’ från 2006 klarar att tina upp mig från många minusgrader. Bara inledningen där det talas om olika sorters kärlek och sedan ledmotivet, den ljuvliga melodislingan som försiktigt för en igenom berättelsen räcker lång väg. Historien är till en början inte så självklar som man kan tro trots genren romantisk komedi, men så vet man att det ändå kommer att sluta väl och värmande. Två kvinnor spelade av Cameron Diaz och Kate Winslet byter bostäder och därmed även kontinenter över juldagarna, båda för att komma bort från olycklig kärlek. De kommer in i nya men lite ovana miljöer som bäddar för möten med för dem nya människor.
’Love Actually’ från 2003 måste jag också nämna. Den brukar alltid sändas kring jul, så om du känner behov av att tinas upp lite senare i december så kan du krypa upp i soffan och tryggt luta dig tillbaka. Det är en historia som på ett ytterst elegant sätt samtidigt är flera olika kärlekshistorier. För att de ska passa i en film har de finurliga beröringspunkter som gör att 1+1 blir mycket mer än 2. En hel rad stjärnskådespelare spelar med och bara det gör filmen till en njutning. Humor är det gott om, men blandat med skira känslor. Det går bara inte att låta bli att le när eftertexterna sätter punkt för historien och som den där reklamen sa för några år sedan: känslan sitter kvar länge.
Finstämda känslor med lite mindre roligheter men ändå med ett lättsamt anslag, är den amerikanska film som är en kopia av den ursprungliga franska filmen. Jag har inte sett den franska, eftersom den amerikanska var alldeles tillräcklig. Den svenska titeln är ’Kärlek på Menyn’ (2007) och är en sorglig-mysig historia från kockvärlden med ett ytterst bra slut. Jämfört med de båda tidigare filmerna jag har tagit upp så är denna mycket förutsägbar, men det är huvudrollsinnehavaren Catherine Zeta-Jones som liksom får det hela att komma till liv.
’Dumpa honom’ från 2009 är en charmig historia, även den med många olika delhistorier som knyts samman på ett sådant där utomordentligt trevligt sätt som gör att hela karamellen smakar så mycket mer. Skådespelarna utgör liksom i ’Love Actually’ en mycket intressant samling där man liksom inte har tvingats välja en pralin i chokladasken utan hela härligheten! Allt handlar om kärlek i olika aspekter och skeenden och det ojämna i vad de olika personerna ställs inför och dras emellan, gör att det liksom aldrig haltar. Den har dessutom ett anslag av kvickhet som drivkraftigt för historierna framåt.
’Vad kvinnor vill ha’ från 2001, kan jag inte heller låta bli att nämna eftersom den också gick på TV nyligen. Mel Gibson spelar en huvudroll som inte alls är krigisk utan en man som efter en fumlig olycka kan höra kvinnors tankar. Historien är förutsägbar då en kvinna spelad av Helen Hunt får det jobb som han själv väntat på att få. Givetvis beslutar han sig för att konkurrera ut henne med sitt nya verktyg till hjälp. Mel Gibson är väl inte den känsligaste av skådespelare, men den varan väger Helen Hunt upp för och godispåsen ger många goda skratt. Om ni minns så var det Helen Hunt som spelade mot Jack Nicholson i den oemotståndliga filmen ’Livet från den ljusa sidan’ – även den är gammal goding.
Eftersom samtliga filmer har några år på nacken, vilket kan ha att göra med att jag inte haft någon stor bioperiod på ett tag men inte heller charmats av något nyare på TV, vill jag ändå avsluta med samlingens fräsching från 2010 med svensk biopremiär våren 2011. Den heter ’Morning Glory’ och lutar lite mer åt komedihållet även om den i alla högsta grad även har den romantiska komponenten. Jag såg den när jag senast flög där man som bekant numera inte ser film tillsammans utan själv väljer bland ett stort urval på sin egen lilla pekskärm på ryggstödet framför. När jag med väl uppskruvad volym i mina hörlurar högg in på min flygplansmiddag med den här filmen framför mig, skrattade jag så mycket att jag blev en smula orolig över att mina medpassagerare tyckte jag var märklig. Det var inte lite fnitter det handlade om, utan av den kalibern när man sätter flygplansmaten i halsen så att den rinner ut genom näsan. Nja, det hände väl inte direkt, men snudd på. Det var emellertid ingen som frågade mig vilken film jag tittade på, därför måste jag berätta det nu! I det bifogade filmklippet kan ni se trailern! Även den här filmen klarar av att tina upp ett höstruggigt hjärta med lite kärlek och en stor dos dråplig komik. Den finns redan på DVD, men kanske kommer den på TV till nästa november!
|
|
