|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Foto: http://www.sxc.hu
Rensa i röran
Det stora flyttlasset till mitt nya hus går om några veckor och sedan en lång tid tillbaka har jag bestämt mig för att gå igenom alla mina saker och göra en riktig rensning. Efter en sådär sjutton flyttar under mitt vuxna liv har jag ofta dragit med mig alla saker på rutin – det som legat i lådor och det som suttit i pärmar, för att inte tala om bokhyllans innehåll som hunnit växa sig ganska så spretigt under en 20 års period.
Punktvis har jag väl sorterat under åren, men på något sätt har jag nu glatt mig åt att verkligen bara ta med mig det jag vill ska följa med till det nya och lämna det andra på återvinningen eller ge bort om någon annan kan använda det. Så när jag tände lyset i förrådet den där kvällen visste jag vad det var jag ville göra. Jag började och reste tillbaka i tiden. De obehandlade väggarna av spånskivor, belysta av en ilsken bar glödlampa hängandes från taket blev till skidresor i Franska Alperna, teaterföreställningar, arbetsplatser och mycket annat. Min hund kom och ryckte tillbaka mig till nuet då det var dags för kvälls-kiss-rundan. Kvällen efter återvände jag och tidsresan var lika mäktig då, även om det handlade om nya upplevelser. Mycket minns jag naturligtvis, en del har jag också glömt bort – men sakerna jag sorterade bland fick mig att förflytta mig tillbaka och uppleva det som inte minnet plockat med sig. Jag mindes tankar och känslor från svunna tider, saker som var viktiga för mig då, hur jag sett ut, vad jag grubblat över, vem jag tyckt om och så vidare. Jag lät mig fyllas av upplevelse efter upplevelse, som ett farväl och kastade sedan bort det mesta. Det var mest papper och kompendier av olika slag, anteckningar, brev och alldeles vanlig korrespondens med myndigheter och tilltänkta arbetsgivare. Varje sak var liksom laddad med upplevelser bara för mig och till en början kände jag en tydlig fysisk smärta när jag flyttade handen mot ”kasta-högen”. Det var som att en tråd gick från min magtrakt och till det jag skulle kasta och det tänjde och drog. Det var en underlig upplevelse. Däremot kändes det hela tiden rätt att göra det jag gjorde. Det var helt enkelt dags att göra sig ren och när jag några dagar senare gick mellan återvinnings-containrarna utanför Maxi, kom jag på mig själv med att le. Googlandes råkade jag träffa på en bok som hette ”Rensa i röran med Feng Shui” av Karen Kingston, och plötsligt lyftes det jag gjort till en ny nivå! Boken beskrev det så här: ”Här får du inspiration att röja och rensa som aldrig förr. Att gå igenom lådor, garderober, bokhyllor, vinds- och källarutrymmen, lägga i olika högar beroende på vad som ska hända med sakerna, skänka bort, sälja på loppmarknader, annonsera. När du städar och röjer ut befriar du dig samtidigt från negativa känslor och bereder plats för ny och positiv energi.” Jag har inte läst boken och tänker inte göra det, för jag hade gjort det på egen hand, men utan att veta vad det var jag gav mig in på. Grunden i Feng Shui som jag har förstått den, är att få chi, livsenergin som finns överallt, att flyta harmoniskt i sitt hem. Vissa saker skapar flöden som kan vara skadliga, andra ger ett för snabbt flöde av chi som exempelvis en korridor, och ett mörkt rum utan fönster ger kanske för dålig fart så att det kan bli stagnation. Principen verkar vara att omge sig med saker som man tycker om, men det jag inte tänkt på var allt det som stuvats undan i lådor och pärmar som kort och gott inte syntes. Så jag har fortsatt. Jag sorterar en stund varje dag, och samlingen flyttkartonger växer. Vissa områden i huset genererar knappt något att ta avsked ifrån, andra mer. Men känslan att bli ren bara tilltar, eller kanske är det känslan av nuet och den makt jag har att verkligen vara den jag vill vara. Under ett entusiastiskt samtal med grannen som varit på föredrag med Thomas Fogdö, ni vet elitskidåkaren som skadade sig så att han nu sitter i rullstol, belystes min känsla ytterligare. Han hade frågat publiken om de lär sig bäst på sina misstag eller då något har lyckats. Alla utom tre hade räckt upp handen på, just det misstag, medan grannen var en av de tre som viftat med sin under motsatsen. Liksom jag är hon ryttare, och gemensamt kom vi fram till att inte lär vi oss speciellt mycket alla de gånger det inte lyckas mer än att vi gjorde fel. För i alla fall inom livet med hästar ger inte misstaget en given rätt lösning som sin motsats. Vi kan bara konstatera att det vi gjorde inte lyckades just den gången, trots att den kanske fungerade sist med en annan timing. Hästar visar att livet är annat än svart eller vitt. De gånger vi gör rätt, faller ofta polletten ner. En liten omväg, kan tyckas från flyttkartonger och rensning, men för mig handlar det om att helt enkelt rensa bort det jag inte vill ska vara en del av mig längre. Visst ska jag lära mig av mina misstag, men kanske inte fokusera på dem så mycket, utan istället belysa det som gått bra. Varför? Kanske för att det lättast får en att må bra? Misstagen får en lätt att hamna i skuld och skam och ”tänk om jag inte hade gjort så”. Abraham (Esther och Jerry Hicks) säger fritt översatt så här om det hela : ”Du behöver inte ta med det dåliga bland de bra. Varför inkludera det dåliga i din vibration? Inkludera bara det goda i din vibration, så kommer bara mera gott till dig.” |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||