Cornelia Södergren är författare, livscoach och terapeut som med värme och engagemang hjälpt många människor att hitta ett mer kärleksfullt förhållningssätt till sig själva och andra.

I över 15 års tid har hon coachat kvinnor, män, par och stora grupper att med enkla, effektiva verktyg följa sitt hjärtas längtan och nå sina mål. Hennes vision är att alla människor ska kunna göra precis allt de drömmer om och att mannen och kvinnan ska ha en nära, intim, kärleksfull relation vilket också har präglat böckerna "Låt kärleken välja" och "Mannen som kunde tala med kvinnor".

Ibland räcker det inte med att få hur mycket uppskattning som helst. Det ska komma från rätt person också!

Det sägs att om man får höra nio positiva saker och en negativ så är det vanliga för största delen av mänskligheten, att de bara kommer ihåg den negativa. Och om de blir uppskattade av tusen personer så betyder det ändå inte lika mycket som om de skulle bli uppskattade av en enda utvald.

Jag har under det senaste halvåret varit på två utbildningsveckor med två fantastiska kvinnliga lärare. Den ena är en amerikanska som är en riktig pionjär inom sitt terapeutiska arbete. Hon har skrivit ett flertal böcker och skapat flera framgångsrika metoder för att arbeta med djupgående terapi. Den andra är från Europa och är också terapeut sedan många, många år. Hon reser runt i världen och utbildar människor i en mycket effektiv och helande terapimetod.

Båda dessa kvinnor sa exakt samma sak när de fick massor av beröm och tacksamhet av deltagarna på deras utbildningar. Flera deltagare sa hur mycket de uppskattade dem, hur proffsiga och duktiga de var och båda dessa fantastiska föreläsares svar på alla dessa ovationer var: Säg det till min man!

Så vad betyder detta? Att det är svårare att få uppskattning av den som står oss nära eller att vi inte kan höra det positiva han eller hon säger? Eller är det helt enkelt så att partnern symboliserar mamma eller pappa och vi fortfarande längtar efter den bekräftelse vi inte fick som barn?

Eller hur skulle det vara om fler kunde kommunicera mer öppet med sin partner och beskriva vad det är som behövs för att vi ska känna oss bekräftade, uppskattade och älskade? Ett tips som jag brukar ge är att först rannsaka sig själv och se vad det är vi egentligen vill ha uppskattning för. Sedan kan vi säga det till vår partner, hur ska han eller hon annars veta det?

Bara att först se vad det är vi saknar och sedan att verkligen uttala det kan göra skillnad!

Kommentera / fråga

Skriv ut