Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium. Lotta bor i ett hus på landet utanför Stockholm med hästar, hund och kanin - håller just på att bygga sig ett litet hus bland björkar och bokar i Skåne. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, och som med fördel kan utbytas med varandra i all ödmjukhet.

Priset att bli frisk eller kanske bara lite bättre kan ibland vara högre än att bara stoppa i sig ett piller från apotekets receptavdelning. Samtidigt verkar många nöja sig med resultatet som detta piller ger, trots att det många gånger inte alls ger den förväntade eller önskade hjälpen. Under tiden finns den mesta av vår civilisations kunskap bekvämt tillgänglig från vårt vardagsrum via internet. Hur kommer det sig att vissa söker sig vidare medan andra vackert accepterar att de inte fanns någon hjälp att få?

Jag ser det hos andra och jag ser det hos mig själv, denna strävan eller brist på sådan att bli fri från besvär som begränsar en i ens liv. Acceptans är visst en viktig del av livet, och kanske handlar det någonstans på vägen om ett val mellan detta och hoppet att finna en lösning. Men hur kommer det sig att vissa människor hela tiden söker nya vägar och andra verkar ta ett nej för ett nej då det handlar om ens hälsa?

Själv är jag nog extrem åt det hållet så söker mig nya vägar. Jag söker och söker, möter mängder av misslyckanden eller om man vill se det som ’saker som inte fungerar’. Däremot har jag alltid lyckats förbättra ursprungsläget trots att det kanske tagit en sådär 10 år från när jag började.

Det som kan vara svårt här är att hela tiden våga pröva nya modeller. Att ta sig ut från sina förutfattade meningar om hur saker och ting är. I grunden är jag ganska skeptiskt lagt, så det som krävs för att jag ska tro på något och köpa konceptet är trovärdighet och ett stort mått gedigenhet både från vetenskapen i sig men framförallt från den person som eventuellt är bärare av kunskapen.

Fler och fler är ändå de som söker bland alternativa metoder, färre är de som söker vidare efter att en alternativ metod inte fungerat. Det är dyrt kanske någon säger, jo men hur mycket kommer man att sakna de där utlagda tusenlapparna den dag då man inte har sina krämpor kvar? Sjuk och rik eller frisk och mindre rik är inte ett svårt val för mig! Men egentligen tror jag att det handlar om något annat.

Jag har en vän som har fått ont i axlarna och händerna. Värk är ett riktigt elände, men han har bestämt sig för att det är samma sak som hans mor hade, domningar av samma fingrar och axlarna är utslitna efter ett liv av hårt arbete. Men så gick han i alla fall till doktorn, men han verkade vara av samma åsikt. Axlarna var inte något att göra åt, och en rutinmässig utredning på reumatolog väntar. Och så lite medicin som mildrar något, men inte mycket. När jag berättade att jag i flera forum läst hur människor med samma symptom blivit helt smärtfria efter ett besök hos kiropraktorn så ville han inte tro mig. Inte heller när jag berättade att reumatiker, kan bli mycket bättre genom att lägga om kosten. Nej, det var som att han inte ville lyssna, utan började som ett mantra prata om att hans mamma haft samma symptom och att han jobbat så hårt i hela sitt liv så att axlarna var utslitna.

Något jag kommit underfund med är att det är mycket lättare att ta ett piller mot något, jämfört med att göra eller förändra något i sitt liv. Om man ser till statistiken är jag nog inte ensam om att tycka detta, för annars hade alla de människor som idag bara äter ångestdämpande mediciner och tror att de ska bli bra även gått i någon form av terapi och pratat om det svåra.

Min hund har haft en återkommande hälta under de senaste åren. Den har vandrat från det ena frambenet till det andra, men jag har helt enkelt inte kunna hitta var det onda har suttit. Vi har varit hos veterinär flera gånger, röntgat leder, fått antiinflammatoriskt, tagit blodprov mot fästingsjukdom och inte blivit klokare på det, för veterinärerna har inte haft en aning.

Med mig själv kan jag experimentera, men med mina djur är jag lite försiktigare, trots det började jag fundera över att kanske prova på någon homeopatisk behandling. Alternativet var att vi aldrig kan gå promenader igen och det vägrar jag än så länge att acceptera. Homeopaten sa: ”Har du varit hos kiropraktor?” Jag hade helt glömt bort den aspekten, så jag bokade tid hos en kiropraktor.

Han böjde och vred min lilla hunds kropp i de mest onaturliga vinklar utan att hon sa ett knyst. Efter en stund sa han att alla leder är precis som de ska, hon har full rörlighet överallt. Men…så tryckte han på två punkter långt in under bogbladen över vardera frambenet och min lilla hund pep till som om han tryckt på en knapp.

Det var en gammal sträckning som spökade och med tiden har den blivit värre. Ordinationen var inte ett endaste piller, inte vila, inte rötgen eller remiss utan massage - 2 gånger om dagen i två veckor, 1 gång om dagen i två veckor och därefter var och varannan dag i två veckor. Sex veckors daglig massage skulle det ta för att komma åt den gamla sträckningen och göra de numera lite trådiga musklerna mjuka och fina igen. Jag var överlycklig över att helt plötslig ha ett symptom som det fanns en god prognos på. Våra härliga promenader fanns kanske inte så långt bort i tiden!

Så i två dagar har jag masserat henne, två gånger om dagen, tre-fem minuter på varje sida. Det tar alltså sammanlagt max tio minuter och jag börjar redan misströsta. Varför? Jo det är lite jobbigt och jag vill ju helst se skillnad på en gång, trots att han sa att det tar minst sex veckor att bli bra ifrån.

Detta tror jag är nyckeln till den andra svårigheten. Det är mycket lättare att ta ett piller för det kräver inte att vi ändrar någonting av vårt beteende eller tar någon tid i anspråk. Vi kan ta det och glömma bort det tills burken är slut. Masserande min hund, kastas jag mellan hopp och misströstan under minst tjugo minuter om dagen. Och ännu värre, lilla vovvens läknig beror på mig!

Inga krämpor eller sjukdomar är enkla. Men jag är av starkaste övertygelse om att de flesta kan mildras något om man är villig att ge något av sig själv och sin egen vilja. För helt klart är att det krävs en inre och alldeles egen tro annars kan ingen förändring ske. Denna tro kan vi inte överföra på någon annan, utan bara uppbringa själva.

Kommentera / fråga

Skriv ut