Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Nedräkningen inför det nya året har fått mig att mer än vanligt fundera över nästa steg i livet. Det som leder mig är en blandning av vilja och önskan i kombination med reflektion över åt vilket håll mitt omedvetna fört mig under det gångna året. Trenden går åt att min kropp och känslan för välbefinnande börjar omfattas av mer än mig själv.

Jag är numera lite reserverad för höjder men när jag lyfter mig själv för att skåda helheten i mitt liv så är höjden enbart en njutning. Som konstnären i mitt liv tar jag ett steg tillbaka och skådar vad det är för tavla jag egentligen har målat! När man är inne i detaljerna vet man inte alltid om det är obetydligt kludd man målar eller om det som känns som kludd faktiskt föreställer något då man betraktar det lite på avstånd. Nyår är en tid då jag tar mig tid att betrakta min tavla för att hitta de där motiven som jag omedvetet målat. Dessa linjer är ofta klokare och större än min egopåverkade vilja.

Så här ser jag på min årstavla!

Den sista månadens väderförhållande här nere i Skåne, samt rapporter från liknande extrema omständigheter världen över har gjort mig fundersam. Det hela kändes inte bättre av att jag eldade på en redan groende oro genom att sätta mig ner och se på den amerikanska katastroffilmen ”The Day after tomorrow” som gick på TV härom veckan. Jag vet inte om det var TV-bolagets bidrag till att väcka oss ute i stugorna, men mig påverkade det starkt.

En linje jag skönjer i min tavla är att jag jobbat mig inifrån och ut: jag har börjat med mitt eget välbefinnande genom exempelvis bra mat, träning, meditation och personlig utveckling. Det är ett ständigt projekt naturligtvis, men för tillfället känns det som att jag vet riktningen för det hela samtidigt som att det inte längre tar hela min uppmärksamhet. Snarare börjar det kännas som att jag saknar något. Den röda tråden jag ser i min tavla berättar att jag börjar betrakta mitt eget välbefinnande som något som inte är isolerat till mig själv och mina nära, utan även till något så stort som jorden vi bor på.

Genom min meditation når jag min andliga aspekt, men nu tränger jag allt mer åt andra hållet, neråt och inåt till jordens glödande mittpunkt och jag börjar få känslan av att min kropp inte slutar med människan mig, utan att jag är fysiskt sammanbunden med hela ekosystemet. Det är en ny och lustig känsla.

Tavlan berättar att år 2010 har varit ett år då jag börjat välja i mesta grad kravodlad mat när jag handlar i affären, både för min egen och allas vår skull. Jag äter enbart vegetariskt, för min och alla djurens skull och för att jag ser potentialen i den explosiva upplyftande energi som grönsakerna kan ge mig. Mer och mer äter jag olagade grönsaker inspirerad av vår egen rawfoodexpert AnnaKarin här på Wellnessguide. Jag är mycket medveten om min energikonsumtion av samma anledning – för min egen och allas vår skull.

En miljökämpe kanske skulle skratta åt mina små åtgärder och många tankar, men liksom att alla skogens djur skrattade åt den lilla kolibrin som hämtade en vattendroppe i taget för att hjälpa till att släcka skogsbranden säger jag: ”Alla gör så gott de kan!” Och jag börjar med mig själv för det jag lättast kan påverka.

Nu växer känslan för att jag vill ta nästa steg, det är den stora röda tråden i tavlan jag har framför mig. Jag vill komma med matskedar av vatten istället för droppar, men det säger jag med en mogen människas lite tillbakahållna entusiasm. Jag ser inte framför mig att stå på några barrikader, utan återigen se över mitt eget hus så att jag kanske använder mina förmågor till något gott, till ett syfte som gynnar något jag verkligen tror på. Precis som att jag är medveten om vad jag lägger pengar på, vill jag öka på min medvetenhet kring vad jag gör med det jag är bra på. Insikten damp ner när jag minst anade det och det handlade om att jag just nu slösar bort det jag har fått som gåva på saker som inte generar något till den utveckling jag tror att vi människor behöver.

Lustigt nog dök en dokumentär upp på SVT härom kvällen: The Planet (finns fortfarande att se gratis på SVT-play). Som alltid känns det som livets humoristiska synkronicitet när något sådant händer.

Programmet handlade om ett stort antal människor, som uppfunnit sina egna sätt att förbättra världen på utifrån sina förmågor. Som exempel jobbade en indisk kille som var forskare på en svensk högskola på att införa något i stil med vår bilprovning i delar av Indien för att minska koldioxidutsläppen, medan en annan rammade valfångstfartyg kring polerna. De mer handgripliga och lite våldsamt lagda initiativen fanns med, men jag tror nog att protester har sin del i att väcka ett etablissemang, men det nya för mig var att det fanns så många av det andra idérika och mycket kreativa ickevåldsslaget. Vad alla dessa människor gjorde var att gräva där de stod och just den aspekten talar till mig om att det inte handlar om att söka upp något att engagera sig i utan att hitta kopplingen inifrån sig själv och ut i världen och fylla den med medvetenhet. Just den aspekten får mig att fyllas av en härlig känsla istället för hopplöshet över att det lilla ska kunna ändra det stora.

Just på den fronten gav programmet också sin uppmuntrande syn, som en historisk betraktelse oftast kan ge. Vi människor genomgår ofta in ett skeende för första gången även om situationen är unik. Lyssna bara på vad Christine Loh från Civic Exchange sa om denna förändring och vår känsla av hopplöshet över att även om jag kan förändra mig så gör inte alla det:

”Över lag när vår syn på världen genomgår en förändring, så händer plötsligt något och vi säger: ’vi har förändrats’. Men under själva förändringsfasen så säger alla: ’De andra ändrar sig inte, även om jag gör det.’ Under utvecklingens gång har vi sett exempel på detta skeende om och om igen.”

Vårt sätt att resonera och tvivla speglar alltså den förändring som redan är i gång och det är med de orden jag vill avsluta min krönika för i år. Jag är helt säker på att 2011 kommer att bli ett mycket spännande år, för jag tror att det är i år som wellness-begreppet kommer att utvidgas till att innefatta mer än individen – då menar jag globalt och hela ekosystemet!

Gott nytt 2011!

Kommentera / fråga

Skriv ut