Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium. Lotta bor i ett hus på landet utanför Stockholm med hästar, hund och kanin - håller just på att bygga sig ett litet hus bland björkar och bokar i Skåne. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, och som med fördel kan utbytas med varandra i all ödmjukhet.

Det sägs att kunskap är makt, men när det kommer till hälsa medför det ibland svåra beslut där den kunniga sidan vill en sak och den njutningsfulla en annan. Med åren har jag lärt mig att det inte finns något att vinna på att bekämpa den kortsiktigt seende sidan, utan helt enkelt vänta ut den tills kunskapen slår rot även där.

Donald Walsch som skrev den populära bokserien”Samtal med Gud”, berörde detta ämne på ett högst intressant sätt. Det handlade då om människans strävan att följa de tio budorden för att leva ett sant kristet liv och ha stora utsikter att komma till himlen. Det han så kreativt då gjorde var att vända på kakan och säga att när man går vägen mot Gud så är tio Guds bud tecken på att man är på rätt väg. Man kämpar inte med sig själv för att inte dräpa någon, man vill det inte. De tio budorden är inte lagar som man ska följa utan lappar man på en tipspromenad stöter på när man ändå går där och som man efter att ha läst tänker: det stämmer in på mig.

Med dessa glasögon på nästippen sneglar jag nu över på frågor om viktkontroll, personlig utveckling, bantning, träning, meditation och så vidare. Jag behöver inte gå längre än till mig själv och fråga mig hur många av dessa saker jag hade börjat med om jag inte haft kunskapen om vart de skulle kunna leda mig. Kunskapen är inte att förringa i sammanhanget. Det skrivs och skrivs om det ena och andra som är bra att äta, göra, inte göra – vetenskapen basunerar ut, dikterar och gör lappkast så vad ska man egentligen tro på?

Vissa skulle nog kalla mig en hälsonörd, men i mina egna ögon har jag alldeles för många laster för att se på mig själv på det viset. Därför vill jag kalla mig för en som är relativt medveten. Jag lär mig ständigt nya saker, just nu mest här på wellnessguide. Jag provar och ger mig in med hull och hår. Jag känner mig inte ett dugg vilsen när forskarna kommer med nya rön som för andra kan te sig som helomvändningar, kanske för att jag har engagerat mig i saken under så många år, eller också för att kroppen kanske börjar tala sitt eget språk om vad den gillar. Jag ser en röd tråd.

Senaste tidens experimenterande har dock satt mina smaklökar och min bekvämlighet på prov då jag efter texten om grytor och hälsa i köket bytt ut min teflon-gryt-park till betydligt jobbigare delar ur en rengöringsperspektivet. Gjutjärn, glas och rostfritt stål är nu basen, och när jag ändå var i tagen så bytte jag ut en del platssaker som durkslag och andra byttor till liknande material. Plast lär vara en stor bov för vår hälsa, teflon likaså, men det är ju så enkelt och praktiskt!

Men jag har blivit vän med min gjutjärnsstekpanna och mina glasformar och diskar gladeligen bort det som fastnat. Om någon hade sagt åt mig att jag skulle ändra på mina gamla vanor eller om jag tänkt att jag ”borde” göra si eller så, hade jag aldrig gjort det. Nu har kunskapen på ett positivt sätt smittat av sig på min bekväma kortsiktiga del. Jag vill.

Mikron var något jag gjorde mig av med för många år sedan, och den är inte svår att leva utan längre. Däremot ställdes jag på prov då jag med nyvunnen kunskap om fetter gick och handlade kring påsk. För det första hade jag tänkt att köpa lite smågodis, eftersom man ju äter godis till påsk. Däremot lovade jag mig själv att jag skulle läsa på innehållsförteckningarna och bli överens med dem innan jag la ner något i påsen. Innan jag kommit fram till det välbesökta lösviktsgodiset hade jag sorterat bort en annan svaghet ostbågar. Med sorg hade jag insett att mina favorit OLW-ostbågar med stor sannolikhet innehåller palmolja vilket är det billiga fett som många tillverkare börjat använda istället för transfetter/härdat fett. Palmolja är dåligt av två anledningar för det första är det tillverkningen av den som är orsaken till att regnskogarna skövlas och för det andra innehåller det en mycket stor del mättat fett till skillnad mot exempelvis solrosoljan.

Så något moloken anlände jag till lösgodiset med ett solrosalternativ till ostbågar som jag i efterhand kan berätta inte alls var lika goda. Med papperspåsen i handen och med ett hopp om att lösgodisproducenterna i vårt upplysta samhälle rensat upp bland de värsta ingredienserna, ställde jag mig framför den första favoriten sötlakrits och läste på innehållet. Det första ordet var svingelatin! Under några sekunder stod jag och läste ordet, för att sedan snabbt kolla de andra godissorterna jag gillar och sedan tyst lägga ner påsen. Med vetskapen om vad det innehåller, fanns det ingen chans till att jag skulle stoppa i mig något sådant!

Sorg var nog det närmaste jag kan beskriva den känsla jag stod i kassan med. Jag insåg att jag hade nått punkten där min kunskap inte kunde stoppas undan ens för smaklökarnas sensation. För den som undrar hur det kommit sig att jag inte känt till att lösgodis innehåller svingelatin, så kan jag bara säga att jag inte ville veta, så jag läste inte innehållet. Nu var jag redo och det faktum att jag är vegetarian baserad på en innerlig känsla, gjorde beslutet än lättare.

Stegvis gör jag val som det inte finns någon inre diskussion om längre. Det är som att jag de senaste månaderna halkat över en kant då jag inte längre kan blunda för min kunskap. Jag väljer hälsosamma val för att jag vill det, inte för att jag måste. Det är en helt annan känsla inombords än att jag inte ”får” äta eller göra vissa saker, jag vill inte trots att jag saknar smaken av det eller det. Det är inte värt det.

Liksom moroten för att leva efter de tio budorden var att komma till himlen, utlovas hälsa och ett långt liv om man lever hälsosamt. Jag hörde någon säga ”han som aldrig unnade sig något, stackars honom som dog så ung”. Jag lever inte som jag gör för att jag ska få ett långt liv, jag gör det för tillfredsställelsen i beslutet att göra något bra för mig, något som jag mår bra av nu. Lustigt nog så besegrar jag min kortsiktiga njutning för ett välmående i stunden, men som enligt forskningen leder till långsiktig hälsa. Jag gör det inte för att jag ska få något tillbaka, som att komma till himlen utan för att jag känner en skillnad.

Så egentligen handlar det om att göra något tills man inte längre vill själv, förbud skapar bara ännu mer lust. Allt måste bygga på en inre övertygelse som verkar vara en resa i sig. Så jag försöker vara snäll mot mig själv vad gäller allt det andra, skuld gynnar ingen. En dag kommer jag att vara redo.

Kommentera / fråga

Skriv ut