Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Efter att ha hängt med ett tag så inser jag att effekterna av den revolution som under 80- och 90-talet hade som syfte att förenkla mat och mathållning nu många gånger är den som klassas som den stora boven för flera av våra hälsoproblem. Än tror jag inte vi sett följderna av alla innovationer, kanske för att ingen är redo för det.

Fortfarande gäller att man kan sälja allt med god reklam och bevisa vad man vill med objektiv forskning, så det enda som återstår för den lilla människan är ett sunt förnuft.

Jag minns fortfarande spänningen jag kände när jag stod och såg ner på ägget som stektes i den nyinköpta teflonpannan utan att ett endaste gram fett hade använts. Det fräste mer i den spänningsladdade luften än från ägget. Skulle ägget lossna lika lätt som under demonstrationen i butiken? En lätt skakning av pannan hade räckt för att det skulle glida runt som en smörklick – men vi visste bättre än att tro utan att prova själva. Jag minns inte om det var jag som fick den äran att skaka till pannan som han gjort i butiken, men resultatet minns jag lika tydligt som igår. Miraklernas tid var här!

Vid samma tidpunkt jagades fett i kosten likt traditionell häxjakt. Smör var inte ens att tänka på, och hela marknaden för låg-fett-produkter fick verkligen fart. Det började med ’x% mindre fett’ och slutade i det helt makalösa ordet ’fettfritt’. Jag minns hur jag som viktfixerad tonåring jublade över att kunna äta jättemycket av något som man tidigare gått upp i vikt av att bara se på.

Läskproducenterna skulle givetvis inte vara sämre utan skapade också light-produkter. Bara en kalori eller kilokalori, jag minns inte, i en hel läsk. De var säkert fettfria också – hur skulle de annars gått hem under fetthysterins tid. Det var till och med inne att säga: ”En cola light, tack!”

Jag minns hur min pappa efter att ha läst en bok och varit på föreläsning, jagade fettkällor i sin kost som en galning och han inte bara gick ner i vikt, han predikade det till alla han kände. Tidningar och TV visste att det var sant, för att inte tala om all forskning till helt nyligen. Det var en sanning!

Många år senare är det inte sanning längre och man kan inte ens trösta sig med att det var en sanning då och att det är tiderna som har förändrats. Fettet friskrivs nu all sin skuld och nu riktar alla in sig på kolhydraterna och ger dem något så mastigt som skulden för hela västvärldens överviktsproblem! Mina teflonpannor står längst bak i grytskåpet eftersom jag inte steker på det sätt som en teflonpanna bör användas på för att inte avge giftiga ämnen. Alla kokkärl av teflon är gjorda för att koka eller steka på låga temperaturer och glömma allt var lite stekyta heter. Sedan har vi det där med fettfria produkter. Få tänkte då på att något annat måste tillsättas för att produkten skulle få samma konsistens och smak eftersom fettet står för mycket av dessa både egenskaper. Det vi lever efter nu är istället: ju färre ingredienser desto bättre. Så vi är tillbaka till smör, vispgrädde och långkok istället för mikromiddagar och light-produkter.

Det är kittlande att tänka på vilka nuvarande sanningar som kommer att te sig ociviliserade om en så där tio år. Jag har mina aningar, men utan den objektiva forskningen i ryggen förstås, samma forskning som sa att fettet är den största syndaren.

Jag tar del av mycket forskningsresultat kring hälsofrågor, men jag ställer mig numera alltid frågan om hur jag tycker att det låter. Inte för att jag kanske kan kritisera en forskningsrapport, men en stunds eftertanke säger ofta mer än de omedelbara resultatet som i alla fall tidningar är snabba med att basunera ut.

Resultatet av detta har blivit något mycket intressant. Som en rullgardin som farit upp med en smäll, har det uppenbarats för mig hur mycket jag faktiskt utsätter min kropp för utan att tänka på det och då är jag ändå rätt medveten vad gäller många produkter. I den här texten har jag koncentrerat mig på köket, men jag måste bara nämna alla hygienartiklar och städkemikalier som jag nyligen har börjat läsa innehållsförteckningar på, för att inte tala om trådlösa nätverk som är det nya inom all hemelektronik.

Min kunskap är naturligtvis tunn på många områden, men jag betar av område efter område och jag gör det faktiskt för nöjes skull. Det är faktiskt rätt spännande att se när man börjar skönja konturerna av ett tidigare osynligt undervattensisberg, skillnaden nu från då är att jag inte väntar på att gränsvärden för nationen ändras eller ämnen förbjuds. Inte heller är det ett argument för mig när alla köper eller gör något. Många kan också ha fel.

När jag ser på alla innehållsförteckningar så vet jag inte längre om jag tycker att vi lever i valmöjligheternas tid. I aspekten valmöjlighet har vi i så fall fått ytterligare en parameter att ta hänsyn till. Det är inte bara varumärke, smak och pris som vi behöver väga mot varandra när vi står där med vår kundvagn, det är vad jag får för pengarna.

Våra kroppar tar om hand allt vi stoppar i dem på största allvar. En skumbanan är lika prioriterad för kroppen som spenat. Det finns ingen i kroppen som ropar: ”Hör ni, det är bara en skumbanan som är på väg ner och hon äter den vara för smakens skull. Ni behöver inte lägga ner arbete på att undersöka vad ni kan utvinna från den.”
Som tur väl är våra kroppar enormt duktiga på att göra sig av med gifter, men varför fresta på detta fantastiska system - fast då är jag också en sådan som kör i behagligt tempo på motorvägen men gillar att ha lite resurser under motorhuven: man vet aldrig när man kanske behöver dem!

Kommentera / fråga eller visa tidigare inlägg (1)

Skriv ut