Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Ibland trillar saker och ting över en. En sådan sak var när jag hörde en kort utläggning om mening och lycka. Det lät så enkelt, en sanning som jag själv borde ha rett ut, men inser istället att jag nog trasslat ihop begreppen. Ger mening lycka? Ger lycka mening? Eller är det så att orden är separata från varandra och helt olika i sin essens?

”…Lyckan kommer, lyckan går. Du förbliver fader vår.” Det var så prästen avslutade sin utläggning om lycka och mening på helgmålsringningen på TV. Hans poäng var just den som den bekanta bönen berättar: att lycka är något som kommer och går, medan mening, Gud i detta sammanhanget, finns där hela tiden.

Det finns numera otaliga böcker i ämnet om hur man ska bli lycklig. Det är också en trend i att förverkliga sig själv och ja just det…tack vare det bli lycklig i alla sina dagar. För enligt trenden så ger förverkligande lycka. Jakten på lycka som drivit mänskligheten framåt i årtusenden: om jag bara får det, gör det så blir jag lycklig!

Nyligen fick jag ett nytt perspektiv på intellektet, men inte vad som kommer ut i form av tankar utan vilken typ av tankar som kommer ut och känneteckna intellektets sätt att resonera. Förutom att logik beskriver det hela rätt bra finns några andra egenskaper som försvårar det här med att leva i nuet och uppleva lycka om man lyssnar alltför mycket på det som mal på i våra huvuden. Det var något nytt att se intellektet precis som hjärtat som slår eller en muskel som rör sig för att manövrera en skelettdel – underverk på sina sätt men verkligen med sin funktion för den mänskliga kroppens överlevnad. Trots att intellektet inte är något man kan ta på så tillhör det människans biologi och har inte bara för att det är ickefysiskt något med själen och sådana mjuka saker att göra.

En av intellektets egenskaper är att vilja hålla kvar det tillstånd man befinner sig i. Det är förvisso mycket negativt inställt till nyheter och vill ofta ha det på sitt gamla vanliga sätt, men då en stril av lycka just runnit genom kroppen är det intellektet som tänker: Åh så här lycklig skulle jag vilja känna mig hela tiden, jag undrar hur jag ska lyckas förbli så här eller uppleva detta oftare? Det är fasthållandet som ironiskt nog ofta förstör det hela, för alla känslotillstånd kommer och går, det är deras essens och intellektets tanke av fasthållande tar oss ur upplevelsen fortare än vi hinner blinka.

Var går gränsen mellan kropp och själ? Inte är det mellan det fysiska och ickefysiska för tankarna från intellektet tillhör definitivt inte själen. Att spåra själen är svårare än så. Men man är en god bit på väg när man med vetskapen om att allt som glimmar inte är guld, börjar söka i sitt inre för att urskilja vad som kommer av vad. Intellektet är liksom hela vårt biologiska system konstruerat för att överleva, hur vi överlever, alltså med ett fritt sinne eller i något som tror att en hel värld är ond, spelar inte så stor roll för intellektet.

Det här är kanske gammal skåpmat för dig, men mig säger det en del om skillnaden mellan mening och lycka. Att finna mening i sitt liv är ofta en livslång resa. En del finner meningen med sitt liv enkelt och självklart, andra ser den inte för alla träd i skogen och finner den senare. Prästen beskrev den som Gud, men alla människor tror jag har sin unika känsla av mening med och i sina liv när de bara finner den.

Jag anar nu att jag trampat i fällan då jag trott att genom att finna meningen med mitt liv så skulle jag också ha lyckan som i en liten ask. Visst har det väl på ett sätt med lycka att göra, men inte den enda av sitt slag. Det goda är att drivkraften att finna lyckan har fått mig att hitta det som ger mig mening, men överraskande nog har jag funnit en tillfredsställelse i att finna att det som ger mig mening ofta innebär ett arbete som ger mig något annat än lycka. Jag skulle vilja beskriva det som en förnöjsamhet som med sin trygghet låter mig uppleva en rad olika känslor kring det som är min mening. Meningen i sig speglar upp en stor del av mitt inre för mig och det är många gånger ren och skär lycka, andra gånger sorg.

Jag tror som prästen att lyckan kommer och går, medan meningen är något man finner och som kan bli en reskamrat och tillika en källa för glädje under resten av vår stund på jorden. Om det är så att just den meningen är någon del av ett högre syfte spelar kanske inte så stor roll, det viktiga är kanske att vi ser det meningsfulla i det när vi ser oss i spegeln varje dag.

Med önskan om att du får en riktigt fin jul vill jag naturligtvis säga att detta med att mening och lycka ska ses var för sig inte är den allenarådande sanningen på något vis, men om du har en stund över i julhelgen så smaka i alla fall på det. Det är en riktigt god julkaramell, jag lovar!

Kommentera / fråga

Skriv ut