|
||||||||||||||||||||||||||||
|
Konflikt
Konflikträdslans baksida
Konflikträdslans baksida
Tänk så tråkigt det hade varit i världen om vi tyckte precis lika hela tiden. Tänk också på hur motsägelsefullt det är att så många av oss trivs allra bäst på en arbetsplats där så många som möjligt tycker lika. Oliktänkande är utveckling, det vet vi och är helt överens om, men bara så länge det håller sig på distans. Det är bekvämt i tanken men verkligen inte när det väl händer. Dispyter på arbetsplatsen, någon som ständigt ska ifrågasätta, omorganisera och komma med nya idéer bara för att jävlas. Tänk att vi svenskar generellt är så konflikträdda! Sällan höjer vi rösten, sällan säger vi vad vi verkligen tycker rakt ut och rakt på. Jag undrar hur mycket utveckling för andra och oss själva som vi egentligen väljer att avstå från just genom att låta fegheten styra oss. Vi säger att vi inte vill provocera någon. Vi vill inte trampa någon på tårna. Vem är vi att tala om för andra hur de ska vara? Men vad gör vi istället? Jo, aldrig kan jag väl tänka mig att det finns en nation som är så full av skitsnackare bakom ryggen, skvallerbyttor och armbågar, och allt för att känna sig bättre själv. I somras var jag i Italien, ett fantastiskt land med temperamentsfulla människor. Tyvärr förstår jag inte italienska men jag märkte allt som ofta att det rördes upp känslor i stund till annan. Det jag framförallt märkte var att de tillät dessa känslor att komma ut, blossa upp och förmedlas genom olika tonlägen och yviga gester. Man kan ju tycka att det är bra skönt att slippa upprörda känslor och stormiga familjemiddagar, men vad blir vårt resultat? Att människor avreagerar sig på fyllan för att få utlopp för alla förtryckta känslor. Att människor stänger in allt obehag och alla känslor inom sig till den grad att de blir sjuka på kuppen. Jag tror att vi har mycket att lära oss av varandras olikheter. Jag tror också att vi måste vara beredda att ta tag i vår egen utveckling och utmana oss själva genom att visa var vi står, vad vi tycker och vad vi känner. Ärlighet över hela spektrat gör det lättare för människor att ta till sig av det positiva, upplyftande och uppmuntrande. Är du den medarbetare som du vill ha på din arbetsplats? Vi säger att vi inte har någon tid men ändå tar vi oss all tid i världen att tänka på, bry oss om och fokusera på andras misstag, skavanker och tillkortakommanden. Tänk om varje människa skulle hålla lite större koll och fokus på sig själv istället för att stirra sig blind på omgivningen. Det är lätt att skylla på att ’ingen annan fokuserar ju på sig själv för då hade det aldrig stått disk i fikarummet, aldrig varit några förseningar till möten, aldrig varit några deadlines som överträds så jag har inte tid att lägga fokus på mig själv när det finns så mycket där ute som är ’fel’. Jag kommer i fokus när allt utanför mig fungerar.’ Det bästa och allra jobbigaste med utveckling är att det bara är du som kan förändras av din egen kraft. Du kan aldrig styra någon annans förändring eller utveckling. Hur mycket du än utmanar, tjatar eller bekräftar så är det varje människa som bestämmer om hon ska eller om hon inte ska utvecklas. Ganska givet men så lätt att glömma! När tjatade du senast för femtielfte gången på din partner, på dina barn eller på någon kollega på precis samma sätt som du gjort så många gånger tidigare utan önskat resultat? Hur kan du få ansträngningen att förändra dig själv? Genom förändrat beteende hos dig själv blir du ett kugghjul som snurrar annorlunda och därmed tvingar du andra till anpassning och utveckling. Gå till dig själv och ställ följande frågor: ’Är du den medarbetare du vill ha på din arbetsplats?’, ’Är du den partner som du vill leva resten av ditt liv med?’, ’Är du den förälder som du önskar att du hade?’. Att börja leva utifrån dina värderingar fullt ut, det är utveckling!
www.inspirera.nu, www.emmapihl.com
|
|
||||||||||||||||||||||||||