Visst ser det fridfull ut när de kommer runt hörnet, kajakpaddlarna. Ljudlöst och harmoniskt glider de fram genom vattnet med lätta paddeltag. Ja, de som har teknik alltså.

För någon gång är man ju en hyfsad nybörjare också. Då är paddlingen ett sant äventyr. Speciellt som man sitter fast i kajaken – ett val mellan att bli dyngblöt av alla vågor, eller att sitta löst i sittbrunnen. Skulle man kappsejsa är det bara att göra så här:, beskrev min ciceron det hela.

"Manschetten är spänd över sittbrunnen med ett elastiskt hål för bålen. Liggandes upp och ned med kajaken över sig är det alltså bara att rycka loss denna tingest för att sedan kunna flyta upp till vattenytan och ta ett, för man förmoda, efterlängtat andetag!"

Nu händer det inget sådant på vår tur från Skurusundet genom den vackra, smala kanalen mot den stora Baggensfjärden utanför Saltsjöbaden. Det blev istället en balansakt mot solen och med vinden för att uppnå frid i paddlingen.

Kajaker finns det olika sorter av. Den som Wellnesspatrullen fick låna var rank, men inte extrem som tur var. Efter en halvtimme utan missöden, kändes det allt skönare. Om man bortser från värk i armar, rygg och ben förstås.

Vi lät kajakerna glida upp på en sandstrand, klev ur och satte oss för en välförtjänt fika på berget med utsikt över det stora vattnet. Vid några stenar i strandkanten simmade en lång snok så vackert. När den upptäckte att den var upptäckt, gömde den sig smidigt bland stenarna.

Hempaddlingen gick som en dans i motvinden. Efter ett par timmar ombord hade harmonin infunnit sig och njutningen var stor. När jag var trött paddlade jag med lättare tag och efter en stund var krafterna tillbaka och därmed även de mer kraftfulla paddeltagen.

Väl iland firade vi det hela med varsin cider. Sämre kan man ha det!

Kommentera / fråga eller visa tidigare inlägg (2)

Skriv ut