Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Julen sveper som en tromb över landet. Oavsett hur man bestämmer sig för att fira den eller inte fira den, så är det få människor som inte, hur de än bestämmer sig för att göra, ändå måste förhålla sig till den på ett eller annat sätt.

Allt medan decemberdagarna rullar förbi blir jag alltmer förvirrad över vad månadens höjdpunkt i form av julafton egentligen är till för. Det är lite som att springa på ett upplopp där alla rusar mot mållinjen, där jag ser mig om och undrar om det bara är jag som inte vet var mållinjen egentligen är. Det är knappast med Jesu födelse för ögonen som majoriteten svenskar stormar fram, för det är väl därför vi firar jul?

Om vi börjar från början så finns det inget bibliskt belägg för att Jesus föddes den 25 december, åtminstone inte i evangelierna. Snarare indikeras att Jesus föddes då herdarna var ute och vaktade fåren vilket de gjorde under sommarmånaderna eftersom det blev kyligare i oktober och november. Däremot fastslog romarna Jesus födelsedag år 354 eftersom världens ansågs ha skapats vid vårdagjämningen varför man rationellt satte Maria bebådelsedag till den 25 mars och därmed hans födelse nio månader senare. Ungefär så gick det till enligt Wikipedia, uppslagsverket på nätet.

Men vad spelar det för roll, kan man tänka, ett datum är väl lika bra som något annat då det faktiskt är dryga 2000 år sedan händelsen inträffade? Det viktiga är väl att vi har bestämt ett datum får vårt firande, eller? Det ska också sägas att en stor anledning till att lägga datumet för julen till den 25 december var just att konkurrera ut eller snarare radera det hedniska firandet av vintersolståndet.

Vem tänker på sådana här saker när skinkan ska inhandlas och griljeras, eller för den delen när klapparna ska väljas ut. Under 15 år har julhandeln stadigt vuxit och slagit nya rekord. I genomsnitt spenderar varje person 7000 kr på julklappar och julmat per år. I år spås den 15-åriga sviten spräckas för att inte slå ett nytt rekord, samtidigt som statistik på att alltfler väljer att inte fira jul rullar in. Många av dessa spenderar sina 7000 kr eller liknande på en resa till Thailand om man ska gå efter röster som vet vad de talar om i TV-programmens soffor.

Julpyntets månad är så vacker, både när man sitter hemma och tittar på sina tindrande adventsljusstakar som när man går på promenad och ser grannarnas ljuskreationer. Det lyser amerikanskt och överdådigt på fler håll än för några år sedan och trenden verkar vara att fler ljus är bättre än färre. När så julpyntet har kommit upp i tidiga decemberdagar börjar matlagningsprogrammen och tidningarna sin recepthysteri för de allra saftigaste lussebullarna trots att det sedan länge är känt att Kesella är den stora hemligheten. Så är det alltid, så i år liksom alla andra år ställer jag mig frågan hur de orkar. Än har jag inte hört någon baka de mest klimatsmarta lussebullarna, men det kanske blir till nästa år. En sak är i alla fall säker och det är att man definitivt inte vill köpa sina saffransbullar färdiga från butiken. Under det senaste besöket läste jag i ren nyfikenhet på förteckningen för ingredienser till butikens färskbakade bullar, men slutade efter glansmedlen och det fjärde E-numret och då hade jag redan passerat transfetterna och glukos-fruktossirapen!

Under dessa inledande juldagar är julkalendern på TV alltid en höjdpunkt. För det mesta tar den fram den utopiska julen, men om det bara är med en fyndig historia så låter jag mig gärna ryckas med. Så här långt känner jag mig helt med på ”julbanan” och tycker att det är näring för någon del som glömts bort under den långa mörka hösten. Julen känns som en varm bomullsfamn full av ljus och omtanke. Så kommer Lucia, vår hedniska ljushögtid med änglasång, som manifestation av de tidiga julkänslorna. Det är så fyllt med själ och en högtid där det inte råder några tvivel om varför vi firar.

Några dagar efter Lucia kommer vi ut på julupploppet vilket får mig att tänka på en Monte Python sketch där man fick uppleva ett klassiskt 100-meterslopp för människor utan lokalsinne: ingen visste var mållinjen låg och sprang åt helt olika håll (se det bifogade filmklippet). Det är ett crescendo i mat och julklappar som alltid slutar med att media kastar ut sin vanliga samvetesbomb i form av statistik för hur många som är ensamma på julafton och hur många barn som inte får några julklappar alls. Men hur var det nu? Har vi någonstans sagt att julen handlade om att ge bort de finaste julklapparna eller att man ska umgås med så många familjemedlemmar som man kan under samma dag? Att fira Jesu födelse kan vem som helst göra alldeles gratis och på egen hand genom att gå till en kyrka och titta på en julkrubba! Ja, ja jag vet att det inte är så det är men det är väl detta som är så förvirrande. Vi säger en sak men gör något helt annat och därmed hävdar jag att julen helt har tappat sin själ.

När jag läste vidare om julen på Wikipedia så stod det en hel del om den högtid som de kristna helt rått tacklade ut. Här uppe i norden firade vi någon gång kring samma tidpunkt – experterna är inte överens om datum eftersom våra almanackor är annorlunda nu – en högtid som handlade om naturens övergång till att vakna efter vinterns dvala. Ljusets återkomst då dagen åter började bli längre var startskottet som skulle leda till att kylan släppte sitt grepp, att tjälen försvann ur marken och knoppar åter börja ses på träden. Våren var liv efter höstens död och vinterns dvala.

Jag inser att julen inte kommer att kunna lagstiftas bort. Jag skulle inte heller vilja det, men kanske skulle vi kunna börja prata om det mer och kanske tillsammans skapa nya trender som inte bara handlade om att åka till Thailand och bada. Det finns något vackert och kraftfullt i det gemensamma och julen har många goda byggstenar i form av värme, ljus och omtanke. Uttalat som syfte istället för att fira en utdöende religion, kan dessa begrepp som nog de flesta ändå förknippar med julen innan hela julbordet och julklapparna drar uppmärksamheten till sig, bli en huvudsak och inte en bisak. Tänk om det blev en högtid när syftet var att ge värme till varandra och både symboliskt och bokstavligen sprida ljus. Fokus från försäljningsrekord och recept skulle förmodligen skifta till något som vi ändå är överens om hör julen till.

Min förvirring kommer att kvarstå över denna julen också, även om jag kommer att ta intryck av mina egna reflektioner som efter många års svala julintresse äntligen ha fått fysisk form. Förändringen börjar ju trots allt hos var och en av oss. Det är tur att december fortsätter till den 31 för då blir livet åter enkelt. Det råder inget tvivel om varför vi firar nyårsafton, det verkar inte lika synd om alla som sitter ensamma hemma den kvällen eller de barn som inte har de rätta grejerna att visa upp för kompisarna eller de barn vars föräldrar dricker för mycket.

God Jul och Gott nytt år!

Kommentera / fråga eller visa tidigare inlägg (1)

Skriv ut