Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Efter en kall vinter påminde februarihuden om ett tunt och kliande sandpapper i en nyans vars charmigaste namn är vintervit. Jag började dra i en wellness-tråd och är nu två månader senare efter råkost, aleppotvål, sesamolja och mikrofiberdukar avsevärt snyggare och dessutom fri en del av vardagskemikalerna som ingår i att vara människa 2011.

Det ena brukar leda till det andra, brukar man ju säga. För mig började det med en glåmig torr hud och en artikel här på Wellnessguide. Artikeln handlade om en nygjord studie om karotenoiders direkta inverkan på hudnyansen. Melanin ger som bekant huden sin bruna nyans då vi utsätts för UV-strålningen i solen. Karotenoider och då särskilt de som är av den röda typen som finns mycket i tomater och paprika, ger huden en gulskimrande nyans. Enligt studien var den nyansen grunden till ett hälsosamt utseende. Experimentlustan tände till och jag tänkte: Jag provar!

Karotenoider är kort och gott naturens färgämnen(rött, orange, gult) och finns i alla typer av grönsaker även de gröna men också i exempelvis ägg och lax. Dessutom är de kraftfulla antioxidanter. Eftersom jag är vegetarian så var valet lätt och jag ökade bara på intaget ännu mer. Av någon anledning kände jag mig dragen till råkosten och gjorde sallader så vackra att jag nästan fick tårar i ögonen. Jag åt ett stort register och inte bara de grönsaker med toppvärden vad gällde röda karotenoider. Dessutom fick jag en släng av groddnings-entusiasm och har frossat i olika sorters groddar där bockhornsklöver fullkomligt tagit mig med storm.

För hudens torrhet började jag dra i tvål-tråden och letade med ljus och lykta efter tvålar utan tvål i. Som ett brev på posten hamnade jag därmed i giftträsket, för inte hade jag tänkt på allt som faktiskt ingår i tvål och enligt experter torkar ut huden mer än själva tvålen. Huden är dessutom som bekant inte bara ett överdrag till kroppen utan även ett fantastiskt sådant som lämnar alla goretex- och thinsulatematerial hästlängder efter sig. Lika väl som man äter något får man i sig allt man smörjer på huden. Det stannar inte därute inte. Nej, det går rakt in i systemet! Plötsligt kändes mina försök att välja ekologisk mat fjuttiga då jag inte började läsa på flaskorna i badrummet.

Tvålen jag bestämde mig för att prova var en så kallad aleppotvål, gjord på samma vis som man gjorde på Jesu tid och även 2000 år innan dess. Saker och ting behöver inte vara bra för att de är gamla. Förvissa innehöll den tvål, men sådan som uppkommit i tillverkningsprocessen. Ingredienserna var endast olivolja, lagerbladsolja, soda och vatten men inga konserveringsmedel eftersom verktygen som tur väl var inte klarade av att ta in dessa i tillverkningen utan att förstöras. Tvålen skulle göra under för torr hud.

För många år sedan gjorde jag en ayurvedisk undersökning och konstaterades vara en blandning mellan Vata och Pita. Ordineringen som jag mindes den var bland annat att varje dag smörja in mig med sesamolja gärna efter torrborstning. Det hela rann ut i sanden, mycket på grund av att bodylotion luktar mycket bättre och är inte så oljig att ha i badrumsskåpet. Men allt lätt är inte bra, så efter att återigen ha friskat upp mina kunskaper i sesamoljans egenskaper köpte jag mig en flaska ekologisk kallpressad sesamolja och gjorde som en stor del av befolkningen i Indien har gjort i några tusen år – smorde in mig och gav mig en egenmassage. Eftersom mitt ivriga bockhornsklöver- ätande hade gett mig en svag doft av curry gjorde ju bara att det indiska hudvårdsknepet passade ännu bättre!

Veckorna gick och jag tuggade i mig min råkost. Det märkliga som hände var att råkosten gav mig ett sug efter mer råkost, mera färg och vackra tallrikar. Tillagad mat kändes allt mindre lockande, tillsammans med att sötsuget minskade till något minimalt. Det var verkligen en märklig känsla och jag mindes en föreläsning av Wellnessguides råfood-expert Evakarin Wallin om hur kroppen blir lycklig. Det kändes till och med som att kroppen tog över i valet av mat – den dreglade efter näringsbomber.

Det som inte var så roligt var att min aleppotvål gjorde det kritvita handfatet i badrummet alldeles olivoljefärgat beigt. Dessutom betedde sig vattnet som vatten på en fet stekpanna. Eftersom jag just bytt bort gifter i det jag tar på huden, kändes det mindre lockande att öka på dem i form av mer rengöringskemikalier. Ett nytt problem hade uppstått! Inte så allvarligt, men jag är en person som har svårt för kompromisser så åter igen gav jag mig ut i världen med hjälp av internet.

Lösningen hette mikrofiber. Jo, jag vet att mirakeltrasan har funnits sedan mitten av 70-talet och jag har faktiskt en mikrofibermopp som jag använt på ett inte helt korrekt sätt under 10 års tid. Så för mig var det som att något sa ’sesam öppna dig’, inte bara i form av underbar mjukgörande olja för min hud, utan i form av mikrofibertrasan.

För 49 kronor i en av våra billighetsbutiker köpte jag en uppsättning med fyra trasor av märket Frida som enligt ett test varit vinnaren. Det fanns en universal, en för kök/badrum, en för möbler och en för fönster. Sedan tidigare hade jag den trasan för kök/badrum, men insåg att jag nog inte förstått hela potentialen i den, dock dess överlägsenhet i att få köksluckorna som nya. Men handfatet i badrummet, speglar och fönster?

Om du inte redan visste det så är mikrofiber inget annat än tunna trådar av vävd polyester och nylon. I tillverkningen används således kemikalier men inga rengöringsmedel behövs när man använde dem och de håller i många år. Trådarna i microfibern är 100 gånger tunnare än ett människohårstrå och det är innan de är kluvna, när det skett är de 1500 gånger tunnare. Mellanrummen mellan trådarna blir som smutssamlare och trådarna angriper smutsfläcken från många olika håll samtidigt.

Med darrande hand blötte jag så den rosa badrumstrasan och gav mig i kast med mitt aleppotvåls infettade handfat. Mirakel var ordet, allt försvann utan en droppe städkemikalier! Badrumsspegeln sa svisch i att bli ren med den speciella trasan för speglar och fönster. Hänförd gav jag mig på ett vintersmutsigt fönster med en blöt mikrofibertrasa att börja med, för att sedan snabbt torka torrt med specialtrasan för fönster. Rutan blev så ren att den kommer att vara en fara för alla fåglar som flyger omkring här, för den syns verkligen inte. Märk väl att detta inte är en annons för mikrofiber, men tänk att jag i alla dessa år har våndats med denna fönsterputsning med skrapa och för mig alltid med dessa kvarlämnade linjer!

Så i min rena badrumsspegel står jag nu och betraktar ett mycket hälsosamt ansikte. Grönsakerna har gett mig grunden med sin gula nyans. Sesamolja resten i form av en ökad blodcirkulation som gör att nya celler bildas snabbare och därmed föryngrar mitt utseende och jag ser nu riktigt brun ut. Huden på resten av kroppen är så mjuk och elastisk som en barnrumpas. Detta mitt största organ lever igen!

Här är artikeln som fick det hela att börja /Nyheter/gronsaker-far-dig-att-skimra

Kommentera / fråga

Skriv ut