      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Hemmafru eller inte, debatt om kvinnans val
Medierna har rapporterat om en undersökning från Familjeliv där 50% av kvinnorna har svarat att de skulle vilja vara hemmafru. Jag vet inte hur urvalet av enkätdeltagarna gått till och därmed inte hur generaliseringsbara dessa uppgifter är.
Under intervjun med Maria Montazami i programmet Hubinette belystes den ovan nämnda enkäten och programledaren ville förstå hur Maria tänkte när hon valde att bli hemmafru. Maria svarade med en tår i ögat att hon inte visste vad hon var bra på, men kom senare på att hon är riktigt bra på att vara mamma och valde bort arbete utanför hemmet.
Min fundering är: Varför skapar detta en stor debatt?
Det är klart jag på ett plan förstår att det skapar debatt medan det samtidigt är intressant att titta närmare på.
Sverige är en förebild för jämlikhet vad gäller bland annat rätt till arbete, representation på höga poster i arbetslivet och en unik föräldrarledighet som i hög utsträckning även tas i användning av pappor.
I strävan för jämlikhet bör det också finnas en förståelse och acceptans för de som väljer att inte följa samhällets mode. När ska samhället och vi som utgör det titta på våra värderingar av barn. För någonstans i denna debatt är det en central fråga.
Å ena sidan är vi ett av de bästa länderna i världen när det gäller att skapa tid och utrymme för och tillsammans med barn, å andra sidan har vi fortfarande generellt låga löner (och därmed lägre status i samhället) för de (kvinnodominerande) yrken som arbetar med barn, det vill säga förskola och skola.
Därtill finns det pekfingrar i luften om en kvinna väljer att stanna hemma med sina barn längre än den utsatta föräldraledigheten eller om hon väljer att gå tillbaka till jobbet några månader efter hon blivit mamma.
När i begreppet jämlikhet kommer friheten att göra sina egna val in; val som inte innebär en storm av åsikter och värderande kommentarer?
Under intervjun med Maria Montazami i programmet Hubinette belystes den ovan nämnda enkäten och programledaren ville förstå hur Maria tänkte när hon valde att bli hemmafru. Maria svarade med en tår i ögat att hon inte visste vad hon var bra på, men kom senare på att hon är riktigt bra på att vara mamma och valde bort arbete utanför hemmet.
Min fundering är: Varför skapar detta en stor debatt?
Det är klart jag på ett plan förstår att det skapar debatt medan det samtidigt är intressant att titta närmare på.
Sverige är en förebild för jämlikhet vad gäller bland annat rätt till arbete, representation på höga poster i arbetslivet och en unik föräldrarledighet som i hög utsträckning även tas i användning av pappor.
I strävan för jämlikhet bör det också finnas en förståelse och acceptans för de som väljer att inte följa samhällets mode. När ska samhället och vi som utgör det titta på våra värderingar av barn. För någonstans i denna debatt är det en central fråga.
Å ena sidan är vi ett av de bästa länderna i världen när det gäller att skapa tid och utrymme för och tillsammans med barn, å andra sidan har vi fortfarande generellt låga löner (och därmed lägre status i samhället) för de (kvinnodominerande) yrken som arbetar med barn, det vill säga förskola och skola.
Därtill finns det pekfingrar i luften om en kvinna väljer att stanna hemma med sina barn längre än den utsatta föräldraledigheten eller om hon väljer att gå tillbaka till jobbet några månader efter hon blivit mamma.
När i begreppet jämlikhet kommer friheten att göra sina egna val in; val som inte innebär en storm av åsikter och värderande kommentarer?
|
|
