      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Grabbarnas makt
Familjen danas till stor del av kvinnan. Men detsamma kan man inte säga om samhället. Företag, myndigheter och institutioner styrs av män, eller av kvinnor som fått lov att bete sig grabbigt för att ta sig fram.
Pojkarna lär sig sedan barnben att tävla, klättra, konkurrera, kämpa och slåss. Det fortsätter de med i näringslivet, så länge de fortfarande är grabbar. En del flickor lär sig också att tävla och kämpa. En stor andel av dem klättrar vidare i näringslivet.
Tävlar gör vi för att visa oss bättre än andra. Och vad styr det behovet om inte en gnagande oro för att inte riktigt duga som man är. Varför behöver en människa känna sig bättre än en annan? Därför att den personen är otrygg. Grabbighet har utnämnt otrygghet och osäkerhet till norm. Konkurrens och tävling blir utlopp för denna oro.
En grabb är rädd. En man är trygg. En tjej är rädd. En kvinna är trygg.
Pojkar tränas sällan i att hantera sina känslor. Den egna kroppen blir ett redskap för att hävda sig, inte en upptäcktsfärd i sig. Grabbar pratar sällan känslor, om mognad eller närhet. Män kan göra det, de som har förenat sin maskulinitet och femininitet vill säga.
Tjejer tränar det feminina oftare, men för att ta upp kampen mot grabbarna har de hittills fått ta till deras grabbiga logik. Det knepiga är att grabbiga chefer är rädda för andras grabbighet: Men allra räddast är de för kvinnor. Mot den bakgrunden är det väl helt naturligt att så få kvinnor tar sig vidare till operativ ledning eller styrelserum.
Kvinnor kan beakta sina roller en gång som mammor för dessa unga grabbar, sedan omogna män i ledande positioner. Män kan beakta sitt ansvar vid makten. Och hur de är som pappor.
Mognad är att tillämpa kunskap som förenar tillit och rädsla, ledarskap och chefskap, kvinnligt och manligt. En sådan mognad leder till att man vågar prata och visa känslor, tillkortakommanden och sårbarhet.
Belöningen är en helt ny typ av samhälle. Förmodligen friskare!
Pojkarna lär sig sedan barnben att tävla, klättra, konkurrera, kämpa och slåss. Det fortsätter de med i näringslivet, så länge de fortfarande är grabbar. En del flickor lär sig också att tävla och kämpa. En stor andel av dem klättrar vidare i näringslivet.
Tävlar gör vi för att visa oss bättre än andra. Och vad styr det behovet om inte en gnagande oro för att inte riktigt duga som man är. Varför behöver en människa känna sig bättre än en annan? Därför att den personen är otrygg. Grabbighet har utnämnt otrygghet och osäkerhet till norm. Konkurrens och tävling blir utlopp för denna oro.
En grabb är rädd. En man är trygg. En tjej är rädd. En kvinna är trygg.
Pojkar tränas sällan i att hantera sina känslor. Den egna kroppen blir ett redskap för att hävda sig, inte en upptäcktsfärd i sig. Grabbar pratar sällan känslor, om mognad eller närhet. Män kan göra det, de som har förenat sin maskulinitet och femininitet vill säga.
Tjejer tränar det feminina oftare, men för att ta upp kampen mot grabbarna har de hittills fått ta till deras grabbiga logik. Det knepiga är att grabbiga chefer är rädda för andras grabbighet: Men allra räddast är de för kvinnor. Mot den bakgrunden är det väl helt naturligt att så få kvinnor tar sig vidare till operativ ledning eller styrelserum.
Kvinnor kan beakta sina roller en gång som mammor för dessa unga grabbar, sedan omogna män i ledande positioner. Män kan beakta sitt ansvar vid makten. Och hur de är som pappor.
Mognad är att tillämpa kunskap som förenar tillit och rädsla, ledarskap och chefskap, kvinnligt och manligt. En sådan mognad leder till att man vågar prata och visa känslor, tillkortakommanden och sårbarhet.
Belöningen är en helt ny typ av samhälle. Förmodligen friskare!
|
|
