      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Böljande åkrar
Gärna miljö men inte på min bekostnad!
Gärna miljö men inte på min bekostnad!
Visst är det underbart att miljödebatten till slut kommit igång på allvar? Som ett ångande lokomotiv i full fart tar den sig in i alla sammanhang. Äntligen så börjar frågorna om jordens framtid och vårt användande av miljön att ifrågasättas hos oss normal-Svenssons. Miljödebatten och det lättsamma informationsflöde i miljöns tecken gör oss medvetna. I media fylls vi växelvis med upplyftande ’så här enkelt är det’- och nedslående ’det är kört’-rön. Miljö har kommit på modet! Tänk att det blivit så trendigt och faktiskt bekräftas på middagar i goda vänners lag. Att man kanske installerat en ny elbesparande funktion i sitt hus eller att ens kommun numera bjuder på nedbrytbara majsstärkelsepåsar till komposten. Nya miljöbesparande direktiv på jobbet tvingar oss att tänka två gånger och att strävsamt ändra våra beteenden för att bidra med vår droppe i havet för miljöns skull. Vi kastas mellan stolthet och förakt med en ton av dåligt samvete inför våra val och beslut kopplade till vårt nyfunna miljöengagemang. När man vet vad som är rätt smärtar det så att göra fel.
Som med allting annat som blir på modet att skriva om, prata om och ha kunskaper om så kommer det alltid förr eller senare slå över i någon slags stopp-jag-orkar-inte-höra-mer-trend. Till en början är de sedan länge kända rönen uppseendeväckande och fantastiska att prata om och förhålla sig till då de lyfts upp för allmänheten. Men vi människor är trots allt i stor utsträckning vilda i nyhetens behag. Vi har energi och motivation till ansträngning och förändrat beteende men bakslaget kommer ofta till slut. Kommentarer och trött inställning som, ’Det här har jag hört’, ’Så gjorde jag också förut men det blev ingen skillnad’, ’Jag har hört att det inte är någon mening att vi källsorterar, det är alltid någon annan som gör fel så att man blir tvungen att slå ihop påsarna i alla fall i slutändan’. Hur ska vi få nyhetsrönen att bli en självklar del av våra liv, i nuet, på sikt och för all framtid framöver? Informationshysterin räcker inte. Den mättas vi snabbt på och nästa ämne måste bli hett och på allas agenda.
Men vad är det då som krävs för att vi, du och jag, ska ta ansvar för oss själva och göra skillnad för oss själva, världen och nästa generation? Det är så lätt att tycka att jag redan har gjort mitt som cyklar så ofta jag kan, slänger tidningar och glas separat och köper el från den miljömässigt bästa källan. Men vi kan alltid göra mer. Det finns alltid ett led att förbättra oss i när det gäller miljön och naturens bästa. Väljer vi att lägga vårt fokus på att slippa dåligt samvete eller på att verkligen göra skillnad, efter skillnad, efter skillnad för att bidra till jordens fortlevnad? Och hur lätt är det inte att snegla för mycket i riktning mot, ’…men alla andra då’. Mer verkstad när snacket minskar i miljöns tjäning!
Visst är det underbart att miljödebatten till slut kommit igång på allvar? Som ett ångande lokomotiv i full fart tar den sig in i alla sammanhang. Äntligen så börjar frågorna om jordens framtid och vårt användande av miljön att ifrågasättas hos oss normal-Svenssons. Miljödebatten och det lättsamma informationsflöde i miljöns tecken gör oss medvetna. I media fylls vi växelvis med upplyftande ’så här enkelt är det’- och nedslående ’det är kört’-rön. Miljö har kommit på modet! Tänk att det blivit så trendigt och faktiskt bekräftas på middagar i goda vänners lag. Att man kanske installerat en ny elbesparande funktion i sitt hus eller att ens kommun numera bjuder på nedbrytbara majsstärkelsepåsar till komposten. Nya miljöbesparande direktiv på jobbet tvingar oss att tänka två gånger och att strävsamt ändra våra beteenden för att bidra med vår droppe i havet för miljöns skull. Vi kastas mellan stolthet och förakt med en ton av dåligt samvete inför våra val och beslut kopplade till vårt nyfunna miljöengagemang. När man vet vad som är rätt smärtar det så att göra fel.
Som med allting annat som blir på modet att skriva om, prata om och ha kunskaper om så kommer det alltid förr eller senare slå över i någon slags stopp-jag-orkar-inte-höra-mer-trend. Till en början är de sedan länge kända rönen uppseendeväckande och fantastiska att prata om och förhålla sig till då de lyfts upp för allmänheten. Men vi människor är trots allt i stor utsträckning vilda i nyhetens behag. Vi har energi och motivation till ansträngning och förändrat beteende men bakslaget kommer ofta till slut. Kommentarer och trött inställning som, ’Det här har jag hört’, ’Så gjorde jag också förut men det blev ingen skillnad’, ’Jag har hört att det inte är någon mening att vi källsorterar, det är alltid någon annan som gör fel så att man blir tvungen att slå ihop påsarna i alla fall i slutändan’. Hur ska vi få nyhetsrönen att bli en självklar del av våra liv, i nuet, på sikt och för all framtid framöver? Informationshysterin räcker inte. Den mättas vi snabbt på och nästa ämne måste bli hett och på allas agenda.
Men vad är det då som krävs för att vi, du och jag, ska ta ansvar för oss själva och göra skillnad för oss själva, världen och nästa generation? Det är så lätt att tycka att jag redan har gjort mitt som cyklar så ofta jag kan, slänger tidningar och glas separat och köper el från den miljömässigt bästa källan. Men vi kan alltid göra mer. Det finns alltid ett led att förbättra oss i när det gäller miljön och naturens bästa. Väljer vi att lägga vårt fokus på att slippa dåligt samvete eller på att verkligen göra skillnad, efter skillnad, efter skillnad för att bidra till jordens fortlevnad? Och hur lätt är det inte att snegla för mycket i riktning mot, ’…men alla andra då’. Mer verkstad när snacket minskar i miljöns tjäning!
www.inspirera.nu, www.emmapihl.com
|
|
