      
|
|
|||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||
11 respektive 25/5
MAJ
Tisdagen den 21/5 kl 16:00-17:30
JULI
11-14/7 Stockholm
|
|||||
|
|
|
Varför äter du julmat?
I Frankrike äter man gåslever och ostron till jul. I Sverige kokt fläsk och kål. Hur blev fattigmaten till delikatesser på det svenska julbordet?
En jul utan skinka, sylta, fläskkorv, revbensspjäll och dopp i grytan är otänkbar för många. Men varför firar vi egentligen vår Frälsares födelse med att äta något så alldagligt som fläsk?
Jo, julen var länge den enda tid på året då man fick äta färskt kött. Köttet från grisarna som slaktades varje år i oktober konserverades i saltlake och det insaltade köttet var det man levde på året runt.
Några ”julgrisar” sparades och slaktades i stället lagom till lucia och det färska köttet var då en högt skattad delikatess. I regel åt man dock andra delar av grisen än skinkan vid jul.
I äldre tid kokte man det mesta fläsket och det feta spadet blev förutsättningen för dopp i grytan.
Brödet som doppades var ofta vörtbröd. Att baka bröd på degspad av hopkokad vört, en mellanprodukt vid öltillverkning, var vanligt innan man började använda jäst.
Runt lucia var det dags för julbaket. Man använde då siktat mjöl och om det var möjligt lyxade man till med sirap och olika kryddor.
Att doppa bröd i spad var helt enkelt ett sätt att få brödet att mjukna då det ofta förvarades länge under sådana förhållanden att det blev hårt och knaprigt.
Lutfisken är ett minne från medeltidens fastemånad som pågick fram till julaftonskvällen, när fisk var det enda kött man fick äta och det under vintern var svårt att få tag på färskvara.
Med reformationen avskaffades julfastan, men seden med lutfisk dröjde sig kvar och lutfisken har sedan dess varit uppskattad festmat i Sverige. Förr åt man den till helger och fester året om.
Fisken har först varit torkad, sedan lagd i lut, sedan blötlagd för att till sist kokas. I dag används långa eller sej, men tidigare gjorde man lutfisk på torsk, gädda, braxen, lake, gös och sik.
Potatis är en relativt ny råvara i vår historia och därför är den heller inte så framträdande på julbordet. Potatisens föregångare i svensk mattradition, kålen, uppträder däremot i flera former.
Janssons frestelse lär vara uppkallad efter Per Adolf ”Pelle” Janzon, en operasångare på 1800-talet, som när han bjudit över några vänner upptäckte att det enda han hade hemma var potatis, ansjovis, lök och en skvätt grädde.
Till denna ansjovisgratäng bjöd han på öl och snaps.
De många olika sillburkar som pryder dagens julbord är ett minne av dåtidens konserveringsmetoder. Salt inlagd sill, som förr var en vardagsvara, har i dag blivit till en delikatess.
Köttbullar klassas ofta som en svensk rätt av svenskar, men rätten finns under olika namn världen över. Det sägs att man hittat över 2000 år gamla recept på köttbullar i Kina.
I Sverige är det idag vanligast vanligast att steka färsen, men under 1700- och 1800-talet var det den kokta varianten, frikadeller, som dominerade.
Att finhacka köttet var en vanlig metod att ta tillvara på sämre delar från styckningen, då många människor hade problem med tänderna. Att mala köttet till en färs är en modernare variant av denna företeelse.
Gröt var praktisk festmat, lätt att tillaga i stora mängder och i många hem julens huvudrätt. Man åt dock ingen risgrynsgröt eftersom risgryn måste importeras och var dyra (risgrynsgröten blev vanlig först för hundra år sedan), i stället åt man gröt gjord på mjölk och mjöl eller krossade sädeskorn, korngrynsgröt exempelvis.
Till jul valde man finare korn än till vardags och kallade gröten för ”vitgröt”.
Källor:
”Majstång, kräftor och Lucia”, Jan-Öjvind Swahn och Svenska institutet, 1994
”Julen förr i tiden”, Ebbe Schön, Natur och Kultur, 1993
”Svenska traditioner”, Ebbe Schön, Bokförlaget Semic, 1998
Nationalencyklopedin
KÖP DINA KOSTTILLSKOTT PÅ EKOBUTIKEN.SE: http://www.ekobutiken.se/...
En jul utan skinka, sylta, fläskkorv, revbensspjäll och dopp i grytan är otänkbar för många. Men varför firar vi egentligen vår Frälsares födelse med att äta något så alldagligt som fläsk?
Jo, julen var länge den enda tid på året då man fick äta färskt kött. Köttet från grisarna som slaktades varje år i oktober konserverades i saltlake och det insaltade köttet var det man levde på året runt.
Några ”julgrisar” sparades och slaktades i stället lagom till lucia och det färska köttet var då en högt skattad delikatess. I regel åt man dock andra delar av grisen än skinkan vid jul.
I äldre tid kokte man det mesta fläsket och det feta spadet blev förutsättningen för dopp i grytan.
Brödet som doppades var ofta vörtbröd. Att baka bröd på degspad av hopkokad vört, en mellanprodukt vid öltillverkning, var vanligt innan man började använda jäst.
Runt lucia var det dags för julbaket. Man använde då siktat mjöl och om det var möjligt lyxade man till med sirap och olika kryddor.
Att doppa bröd i spad var helt enkelt ett sätt att få brödet att mjukna då det ofta förvarades länge under sådana förhållanden att det blev hårt och knaprigt.
Lutfisken är ett minne från medeltidens fastemånad som pågick fram till julaftonskvällen, när fisk var det enda kött man fick äta och det under vintern var svårt att få tag på färskvara.
Med reformationen avskaffades julfastan, men seden med lutfisk dröjde sig kvar och lutfisken har sedan dess varit uppskattad festmat i Sverige. Förr åt man den till helger och fester året om.
Fisken har först varit torkad, sedan lagd i lut, sedan blötlagd för att till sist kokas. I dag används långa eller sej, men tidigare gjorde man lutfisk på torsk, gädda, braxen, lake, gös och sik.
Potatis är en relativt ny råvara i vår historia och därför är den heller inte så framträdande på julbordet. Potatisens föregångare i svensk mattradition, kålen, uppträder däremot i flera former.
Janssons frestelse lär vara uppkallad efter Per Adolf ”Pelle” Janzon, en operasångare på 1800-talet, som när han bjudit över några vänner upptäckte att det enda han hade hemma var potatis, ansjovis, lök och en skvätt grädde.
Till denna ansjovisgratäng bjöd han på öl och snaps.
De många olika sillburkar som pryder dagens julbord är ett minne av dåtidens konserveringsmetoder. Salt inlagd sill, som förr var en vardagsvara, har i dag blivit till en delikatess.
Köttbullar klassas ofta som en svensk rätt av svenskar, men rätten finns under olika namn världen över. Det sägs att man hittat över 2000 år gamla recept på köttbullar i Kina.
I Sverige är det idag vanligast vanligast att steka färsen, men under 1700- och 1800-talet var det den kokta varianten, frikadeller, som dominerade.
Att finhacka köttet var en vanlig metod att ta tillvara på sämre delar från styckningen, då många människor hade problem med tänderna. Att mala köttet till en färs är en modernare variant av denna företeelse.
Gröt var praktisk festmat, lätt att tillaga i stora mängder och i många hem julens huvudrätt. Man åt dock ingen risgrynsgröt eftersom risgryn måste importeras och var dyra (risgrynsgröten blev vanlig först för hundra år sedan), i stället åt man gröt gjord på mjölk och mjöl eller krossade sädeskorn, korngrynsgröt exempelvis.
Till jul valde man finare korn än till vardags och kallade gröten för ”vitgröt”.
Källor:
”Majstång, kräftor och Lucia”, Jan-Öjvind Swahn och Svenska institutet, 1994
”Julen förr i tiden”, Ebbe Schön, Natur och Kultur, 1993
”Svenska traditioner”, Ebbe Schön, Bokförlaget Semic, 1998
Nationalencyklopedin
KÖP DINA KOSTTILLSKOTT PÅ EKOBUTIKEN.SE: http://www.ekobutiken.se/...
|
|
