|
|||||||||||||||||||
|
Förnuft eller känsla
Bland de "rationella" finns det en tro att förnuftet är fritt från känslor. Detta är fel enligt kunskapsläget inom neurobiologin. Förnuft och gott omdöme är helt avhängiga förmågan att känna. Känslorna är hjärnans förbindelselänk med kroppen. Hjärnforskare beskriver känslorna som en inre vägvisare med ett likvärdigt kognitivt innehåll som tankeprocesser.
Klara känslor går att formulera och förhålla sig till. Och då har de övergått i tankeverksamhet. Känslan föregår tanken. Det går inte att vara förnuftig utan känsla. Problemet är känslomässigheten. Den består av gamla, grumliga känslor som inte har med själva situationen att göra. Det framgår av språket. Att känna är pågående form, nu. Att känslomässa finns inte nu, för känslosamhet och känslomässighet är inga verb i pågående form. Det farligaste är förment rationella personer som omedvetet drivs av sin känslomässighet (som revansch, romantik eller sentimentalitet). Det gäller alltså att tänka och agera med förnuft OCH känsla. Detta går bara om vi har kontakt med våra egna känslor. Den som är i kontakt med sin egen natur, respekterar även naturen! |
|
|||||||||||||||||