      
|
|
|||||||||
|
KROPP
SJÄL
VÄLBEFINNANDE
ANDLIG UTVECKLING
|
|||||||||
|
FÖRETAGSKONCEPT
|
|||||||||
JUNI
Tisdag 5/6 kl 18.30-20.30
7/6
AUGUSTI
Seminarieledarutbildning
SEPTEMBER
Lördag den 22/9 kl 09.30-16
|
|||||||||
|
|
|
|
Foto: http://www.sxc.hu/...
Ett gott slut ger en bättre början
En vecka efter julafton är det fest igen, nyår. Nyårsfirandet världen över inspirerar till mer än smällare, hummer och champagne. Det är en dag att försonas med året som gått, som ett delmål på livets längre resa.
Många av årets högtidsdagar firas i samband med naturens skiftningar där vårt läge i förhållande till solen är det som ligger till grund. Tänk bara på julen som firas då solen vänder och dagen åter börjar öka på sin längd i förhållande till nattens mörker, Jungfru Maria bebådelsedag då dag och natt är lika långa och dessutom midsommar då solen står som högst och vi njuter av årets längsta dag. Nyår är ett undantag för oss som följer den Gregorianska kalendern, men datumen för nyårsfiranden över världen varierar över hela året och det viktiga verkar vara att ta vara på den möjlighet till delstation som naturens cykliska rytm erbjuder oss på vår linjära livsresa.
Det finns flera religiösa anledningar till nyår där den kristna till min överraskning är att på den åttonde dagen efter Jesu födelse fira dagen för hans omskärelse. Det är förmodligen något ålderdomligt, för man måste ju säga att det är långt ifrån fyrverkerier, nyårslöften och paljettklänningar.
Efter lite efterforskningar så verkar många religioner världen över ha ett inslag av summering av året som gått för att kunna gå vidare till nästa. Buddhisterna i Tibet har flera ceremonier kring sitt nyår eftersom man vill förhindra att det som varit fel eller ont ska fortsätta in på det nya året. Mer vardagligt görs detta på gatan genom att man har vattenkrig vilket symboliserar den reningsprocess där gamla synder tvättas bort.
Lite tyngre verkar nyår vara för judarna. Dagen kallas "rosh hashana" och är den dag som Gud bedömer det som människorna gjort under det gångna året, för att därefter under de tio följande dagarna beroende på botgöring, bön och eftertanke besluta vad domen ska bli. I Indien handlar det om att ta avsked från det gamla och att välkomna det nya och livskraftiga.
Bland humrar och nyårssmällare är nog nyårslöftena det närmaste vi här uppe i Norden kommer till eftertanke, resten får man väl säga är ganska rakt på sak och går ut på att ha en storslagen fest med en mindre angenäm eftertanke dagen efter. Vakandet fram till tolvslaget är en tradition och historiskt även diverse spådomar för att få en förhandstitt på hur det nya kommer att bli. Efter min ytliga research har jag ändå kommit fram till att vi här uppe i Norden ser framåt i tiden istället för som många andra världen över bakåt i tiden.
Eftersom nyårslöftena som rinner ur oss under det nya årets första skälvande minuter enligt studier visar sig ha rätt låga chanser att bli av, undrar jag om det här med att kasta sig över framtiden utan att försonas med det förflutna kan vara en av orsakerna till detta. Oavsett lättheten eller svårigheten i att försonas med något, verkar storheten med att göra avslut närmast hisnande.
Det krävs en stor dos envishet, tålamod och kunskap för att steg för steg lägga bort sin ryggsäck. För min egen del ser jag detta arbete som det viktigaste jag har att utföra för att en dag kunna se mig själv och världen utan min idé om vad det är. Sanningen om det vi ser omkring oss är nog den största missuppfattningen i vår tid. Vi utgår från att världen upplevs lika för alla, men där alla i själva verket går omkring i var sin bubbla som rymmer alla ens specifika begränsningar. Bubblan blir det filter genom vilket vi upplever den värld som vi tror alla ser.
När Jan Malmsjös ord letar sig ut över inte bara nyårsfirande skansenbesökare utan även ut i varenda stuga som har TVn på kring tolvslaget, så känner i alla fall jag den starka längtan hos en stor del av mänskligheten om en bättre värld utan krig och lögner…
”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.
Ring själaringning öfver land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla...”
Alfred Tennysons dikt från 1850 fritt översatt av Edvard Fredin gavs ut 1890 och rymmer så mycket längtan om en bättre värld att det nästan gör ont i kroppen. Trots att varje ögonblick är precis så självande som årets första minut, så är det inspirerande att höra dessa ord när allt för en kort stund känns så oförstört och naket. Men stora svulstiga ord lästa med den mest dramatiska av röster rår ändå inte på det gamla uttrycket: ”Om man gör det man alltid har gjort, så kommer man att få det man alltid har fått.” Mycket börjar med en längtan, men nästan lika mycket slutar dessvärre också med en.
Nyår är vilken dag som helst, men ändå en naturlig möjlighet till eftertanke. Om du har plats i handväskan tillsammans med läppstift och taxipengar, ta då med ditt 2011 och försonas med det du kan, förlåt det du kan förlåta - för all den plats du då skapar kan rymma nya saker som 2012 bär med sig.
Gott nytt år!
Många av årets högtidsdagar firas i samband med naturens skiftningar där vårt läge i förhållande till solen är det som ligger till grund. Tänk bara på julen som firas då solen vänder och dagen åter börjar öka på sin längd i förhållande till nattens mörker, Jungfru Maria bebådelsedag då dag och natt är lika långa och dessutom midsommar då solen står som högst och vi njuter av årets längsta dag. Nyår är ett undantag för oss som följer den Gregorianska kalendern, men datumen för nyårsfiranden över världen varierar över hela året och det viktiga verkar vara att ta vara på den möjlighet till delstation som naturens cykliska rytm erbjuder oss på vår linjära livsresa.
Det finns flera religiösa anledningar till nyår där den kristna till min överraskning är att på den åttonde dagen efter Jesu födelse fira dagen för hans omskärelse. Det är förmodligen något ålderdomligt, för man måste ju säga att det är långt ifrån fyrverkerier, nyårslöften och paljettklänningar.
Efter lite efterforskningar så verkar många religioner världen över ha ett inslag av summering av året som gått för att kunna gå vidare till nästa. Buddhisterna i Tibet har flera ceremonier kring sitt nyår eftersom man vill förhindra att det som varit fel eller ont ska fortsätta in på det nya året. Mer vardagligt görs detta på gatan genom att man har vattenkrig vilket symboliserar den reningsprocess där gamla synder tvättas bort.
Lite tyngre verkar nyår vara för judarna. Dagen kallas "rosh hashana" och är den dag som Gud bedömer det som människorna gjort under det gångna året, för att därefter under de tio följande dagarna beroende på botgöring, bön och eftertanke besluta vad domen ska bli. I Indien handlar det om att ta avsked från det gamla och att välkomna det nya och livskraftiga.
Bland humrar och nyårssmällare är nog nyårslöftena det närmaste vi här uppe i Norden kommer till eftertanke, resten får man väl säga är ganska rakt på sak och går ut på att ha en storslagen fest med en mindre angenäm eftertanke dagen efter. Vakandet fram till tolvslaget är en tradition och historiskt även diverse spådomar för att få en förhandstitt på hur det nya kommer att bli. Efter min ytliga research har jag ändå kommit fram till att vi här uppe i Norden ser framåt i tiden istället för som många andra världen över bakåt i tiden.
Eftersom nyårslöftena som rinner ur oss under det nya årets första skälvande minuter enligt studier visar sig ha rätt låga chanser att bli av, undrar jag om det här med att kasta sig över framtiden utan att försonas med det förflutna kan vara en av orsakerna till detta. Oavsett lättheten eller svårigheten i att försonas med något, verkar storheten med att göra avslut närmast hisnande.
Det krävs en stor dos envishet, tålamod och kunskap för att steg för steg lägga bort sin ryggsäck. För min egen del ser jag detta arbete som det viktigaste jag har att utföra för att en dag kunna se mig själv och världen utan min idé om vad det är. Sanningen om det vi ser omkring oss är nog den största missuppfattningen i vår tid. Vi utgår från att världen upplevs lika för alla, men där alla i själva verket går omkring i var sin bubbla som rymmer alla ens specifika begränsningar. Bubblan blir det filter genom vilket vi upplever den värld som vi tror alla ser.
När Jan Malmsjös ord letar sig ut över inte bara nyårsfirande skansenbesökare utan även ut i varenda stuga som har TVn på kring tolvslaget, så känner i alla fall jag den starka längtan hos en stor del av mänskligheten om en bättre värld utan krig och lögner…
”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.
Ring själaringning öfver land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla...”
Alfred Tennysons dikt från 1850 fritt översatt av Edvard Fredin gavs ut 1890 och rymmer så mycket längtan om en bättre värld att det nästan gör ont i kroppen. Trots att varje ögonblick är precis så självande som årets första minut, så är det inspirerande att höra dessa ord när allt för en kort stund känns så oförstört och naket. Men stora svulstiga ord lästa med den mest dramatiska av röster rår ändå inte på det gamla uttrycket: ”Om man gör det man alltid har gjort, så kommer man att få det man alltid har fått.” Mycket börjar med en längtan, men nästan lika mycket slutar dessvärre också med en.
Nyår är vilken dag som helst, men ändå en naturlig möjlighet till eftertanke. Om du har plats i handväskan tillsammans med läppstift och taxipengar, ta då med ditt 2011 och försonas med det du kan, förlåt det du kan förlåta - för all den plats du då skapar kan rymma nya saker som 2012 bär med sig.
Gott nytt år!
|
|
