Välbefinnande varje måndag Nyhetsbrev GRATIS
Ange din e-postadress:

Tyck gärna till om sidan! Skicka ett mail till oss. Klicka här!


Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar
Nu fick jag en stund över och tog mig tid att läsa de omdebatterade böckerna ”Egenmäktigt förfarande” och ”Utan personligt ansvar”. Som författare vill jag lovprisa Lena Anderssons språk, vokabulär och meningsbyggnad. Böckerna är litterära pärlor, väl värda Augustpriset. Som terapeut blir jag lätt frustrerad. Dels för att jag inte kan hoppa in i böckerna och ge terapi. Och vem behöver då terapi? Jo, i princip alla karaktärer. Men det är kanske det som gör en bok intressant, att alla tycks vara styrda av sina tidiga trauman och anknytningsproblem. I diskussioner har Hugo Rask och Olof Sten pekats ut som skitstövlar och jag känner igen dem, dels från mitt eget liv, mina egna erfarenheter av tidigare relationer och också från möten i mitt yrke som relationsterapeut med mina klienter, som har dylika personer i sina liv. Huvudpersonen Ester gör också något litet försök, i en kort sekvens, att förklara den motvillige partners undvikande beteende. Däremot så ges aldrig, i någon av de båda böckerna, en förklaring till Esters beteende. Hur ser hennes bakgrund ut? Vad hände i hennes barndom som gjorde att hon antog detta destruktiva beteendemönster i sitt relaterande? Ester läser flera böcker för att förklara mannens beteende och hon nämner att hon läser ”Kvinnor som älskar för mycket” och har alla symptom. Ändå fortsätter hon att förnedra sig mer och mer.

När ska kvinnor förstå att det inte handlar om att de älskar för mycket? Det handlar tvärtom om att älska för lite. Att älska sig själv för lite!

Många har hört av sig till författaren Lena Andersson och förfasat sig över Esters desperata besatthet och många har också hört av sig till Lena Andersson och sagt att de känt igen sig, att de har varit sådana tidigare. Bra, då har de kommit till insikt och tillfrisknat. Men många har också hört av sig och säger att de är som Ester (både män och kvinnor vill jag tillägga för det här är inte helt och hållet könsrelaterat). Det är detta jag vill ta upp, då författaren i och med detta erkännande från läsarna säger att Esters beteende är normalt. Nej, det är inte normalt, det är inte naturligt, det är inte sunt, det befrämjar inte en realistisk relation. Att något normaliseras innebär inte att det är normalt. Att acceptera en relation där självförnedring och magiskt tänkande ingår kommer från ett tidigare trauma och har skapat en önskan av att vara till lags och söka bekräftelse där det inte går att få den önskade kärleken, är vad vi kallar för medberoende och Ester lider av en svår form av relations- och kärleksberoende, där hon helt verkar sakna självinsikt. En sådan person dras som en magnet till personer som har en narcissistisk karaktär. Dessa personer är undvikande, arroganta, grandiosa, ofta missbrukare av allt från sex, makt, känslor till kemiska substanser. Jag hoppas att de som läser böckerna och känner igen sig får insikter och ser gränsöverskridandet i böckernas karaktärer och att de söker hjälp genom terapi eller tolvstegsgrupper och inte bara tänker att relationer som dessa är normala.

Cornelia Södergren, relationsterapeut och författare till bland annat boken Realistiska relationer.























Spa