|
|||||||||||||||||||||||||||||||||
|
De oövervinnerliga
Filmen Invictus - De oövervinnerliga går på bio just nu. Den baseras på en verklig händelse kring världsmästerskapen i rugby som gick av stapeln inte långt efter det att Nelson Mandela tillträdde som president i Sydafrika. Matt Damon spelar Sydafrikas rugby-lagkapten och som Nelson Mandela ser vi Morgan Freeman.
Efter att ha sett filmen så kunde jag inte låta bli att läsa på lite om Nelson Mandela. Filmen är spännande bara som film, men det är Nelson Mandelas person som kryddar hela tillställningen enligt min mening. Så utan att berätta hur det går så kan jag berätta om det jag läste på om Nelson Mandela, så vet du det innan du ser filmen. Som dryga fyrtioåring dömdes Nelson Mandela till livstids fängelse. Det blev 28 år i fängelse, där han under 18 år av dessa satt i en cell på Robben Island ett tiotal kilometer utanför Kapstaden. Cellen var cirka 5 kvm stor, hade en tunna till toalett, en stol och sedan en tjockare filt på golvet som tjänade som madrass. De svarta satt i en enskild avdelning och de vita för sig. De jobbade hårdare i fängelsets stenbrott och fick mindre matransoner än de vita. Fängelset var känt för att ta emot politiska fångar så under Nelson Mandelas tid satt många av hans kolleger där som liksom han var motståndare till apartheid. Nelson Mandela fick bara ta emot ett brev var sjätte månad, besöken tilläts med samma låga frekvens. Filmens namn och handling kretsar kring den dikt som Mandela hade på en lapp på väggen i sin cell, men huruvida den spelade den roll för honom i verkligheten som den gjorde i filmen har inte jag kunna spåra när jag surfat runt. Dock säger det något att han faktiskt hade den uppsatt på väggen. Dikten är skriven av William Ernest Henley under senare delen av 1800-talet. Författaren led av tuberkulos och fick amputera ett ben, vilken gjorde att hans fängelse utgjordes av annat än murade väggar. Den handlar om den där delen av oss som trots alla fängelser och straff kan överleva allt, dock inte utan kamp. Det går inte att föreställa sig den inre kamp som en man som Mandela gick igenom under sina fängelse-år, för trots allt kom han inte ut som en hatets man utan som någon som förlät alla sina fiender. De avslutande orden i dikten är: ” I am the master of my fate: I am the captain of my soul.” I filmklippet ser ni filmens trailer! |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||