TV-programkonceptet Biggest loser sprider sig över världen och i USA är det en mycket populär show som sått fröet till en begynnande viktminskningsindustri. Nu frågar man sig hur tittarnas värderingar av överviktiga påverkas.

Biggest loser Sverige går av stapeln för andra året i rad, i USA avgörs just nu den trettonde omgången. Det är en tävling om att vinna en stor summa pengar och för att vinna gäller det att från en ansenlig vikt hålla en skarp procentuell nedåtgående viktkurva samtidigt som man klarar av diverse utröstningar och utmaningar. Personerna som är med i den amerikanska versionen är mycket överviktiga, männen ligger kring 180 kg och kvinnorna kring 120 kg. De bor isolerade på en gård och ägnar dagarna åt kopiösa mängder träning. De får hjälp med all den kunskap de kan tänkas behöva för att ändra livsstil till när de så småningom kommer hem. Anledningarna till viktnedgången har för det mesta med hälsa att göra eftersom de flesta redan har överskridit gränsen för vad kroppen klarar av.

Några forskare publicerade nyligen en studie i tidningen ”Medicine and Science and Exercise” som handlade om hur attityden till överviktiga människor har påverkats av den populära dokusåpan. 59 personer med en medelålder på 20 år ingick och delades upp i två grupper. En grupp fick titta på ett avsnitt av Biggest loser och kontrollgruppen på ett avsnitt av ett naturprogram som valdes för att det inte innehöll några människor som kunde påverka tittarnas attityd till vikt.

En vecka innan och en vecka efter grupperna settTV-programmet fick deltagarna svara på frågor om olika attityder och känslor kopplade till övervikt, där frågor ställdes som hur lätt det är att tycka om överviktiga människor och om ens vikt går att kontrollera, tillsammans med frågor om viktrelaterade fördomar.
Gruppen som tittat på Biggest loser hade efter de sett programmet fler anti-fetma-attityder än kontrollgruppen. I dessa anti-fetma-attityder ingick en stark tro på att ens vikt går att kontrollera och ett ogillande av överviktiga personer. De personer som hade ett lågt BMI och därmed inte hade likande problem som tävlingsdeltagarna, hyste en starkare aversion än dem som själva försökte gå ner i vikt.

För dig som inte sett något avsnitt av serien, visas verkligen hur deltagarna kämpar med sin viktnedgång både i personliga intervjuer och under träningssessioner. Personligen är jag förundrad över hur de över huvudtaget klarar av att göra den fysiska aktivitet de gör. De drivs på i ett hysteriskt tempo. Det gör ont i knän och andra leder bara av att se på hur de springer eller i alla fall försöker ta sig fram i något som inte är gång. Trots denna titt innanför fasaderna som gör dem till människor som kämpar med något av det svåraste man kan göra, förändrades alltså attityderna till deras nackdel.

Forskarna drar slutsatsen att tittarna genom att få vara med i denna begränsade grupps strävan neråt i vikt, bara får näring till negativa attityder till överviktiga i allmänhet. Tittarna tros tänka något i stil med: om tävlingsdeltagarna med lite ansträngning kan gå ner i vikt så varför kan inte alla överviktiga göra det?

Vi får väl se om en motsvarande svensk undersökning görs efter trettonde säsongen av Biggest loser Sverige!

I filmklippet kan du se en trailer inför Biggest loser´s premiär i Sverigen 2011.

Kommentera / fråga

Skriv ut