Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

De flesta som är intresserade av sitt eget välbefinnande har någon gång stött på uttrycket att leva ett liv i inre och yttre balans. Det symboliserar det tillstånd många längtar till, för där finns den näst intill utopiska stillheten som ger en möjlighet till att andas ut. Alla vet att om balans råder blir allt lätt, frågan är bara hur man ska nå dit.

På grund av min naturvetenskapliga bakgrund har skillnaden mellan den stillsamma balansen som de flesta av oss vill finna och naturens egenskap att alltid söka sig till ett tillstånd i jämvikt förbryllat mig. Båda borde ju beskriva ett system i vila och därmed harmoni. Egentligen kanske det hela är oväsentligt, men när jag ständigt stöter på begreppet balans i wellnesstexter, och om hur man genom en skogspromenad eller god bok uppnår det, upplever jag alltid att det bara är en del av sanningen.

Under knappt ett halvårs tid har Feldenkrais lett mig att upptäcka nya dimensioner av min fysiska balans. Det var min stora hobby ridning som gjorde att jag sökte mig dit, för efter många år av arbete med att finna friheten till häst så har jag insett att hästen liknar en gigantisk spegel som visar alla mina fysiska inre obalanser och att mitt sätt att ta mig runt på två ben inte egentligen är något som kan kallas balans i sin renaste form eftersom flera motverkande krafter krävs för att upprätthålla en rak hållning. Sakta har Feldenkrais renat detta genom att med minimala rörelser och övningar leda mig på en upptäcktsfärd för att finna sätt att stå, gå och rida i en optimal hållning och samtidigt använda minimalt med energi. Jag står fortfarande på två ben, men färre krafter motverkar varandra inuti.

Som bekant var ett av Newtons stora bidrag till världsfysiken då han deklarerade att i ett vilande system är summan av alla krafter noll. Fysikaliska och kemiska system liknar dragläget på en bil, alltså gasens och kopplingens spel precis innan bilen börjar röra sig. Jämvikten inom exempelvis kemin är så fin och exakt att så fort något ändras så infinner sig en ny jämvikt genom att en gas kanske blir en vätska eller att trycket eller temperaturen ändras. Jämvikt är naturens automatik.

Skillnaden mellan balans och jämvikt skulle kunna beskrivas som skillnaden då två människor står rakt upp och ner bredvid varandra och då de lutar sig mot varandra. I det första fallet som skulle illustrera balans står allt på egen hand, ingen energi gå åt till att hålla upp de inre delarna. I det andra fallet upprätthålls tillståndet genom att två personer lutar sig mot varandra, men om den ena skulle flytta sig skulle den andra rasa omkull. Det är ett system i jämvikt.

Det är som att varje människa utgör en mystisk ekvation med otaliga okända variabler. För den som minns matematiken och ekvationen så är det som finns på ena sidan om likhetstecknet alltid lika med det som finns på den andra och vad gäller oss människor så måste vi oftast använda oss av andra människor och situationer för att balansera upp denna ekvation. Det positiva med det är att likaväl som hästens beteende på ridvolten är en spegel för mina inre fysiska obalanser så är livet vi har runt omkring oss en delikat spegel på de krafter som håller det system vi befinner oss i i samma perfekta jämvikt.

För att ta ett litet exempel så dyker sidor och behov som vi förnekar hos oss själva upp i vår omgivning i form av jobbiga människor som vi inte står ut med eller kanske händelser som vi inte mår bra av.

Det kanske inte passar alla att se på sina liv som om de läste en deckarroman: letandes ledtrådar till det som egentligen pågår i ens komplexa personlighet. Och vad vet jag, det kanske räcker att med öppna ögon se vad som pågår. Jag tror nämligen att det är vad de flesta lägger i betydelsen att leva ett medvetet liv.

Så till den inre balansen, som jag skulle vilja översätta som en känsla av välbefinnande. Att finna stillheten i stormens öga ger både tillit och ro i allt som sker. Vägen dit ser olika ut. För vissa fungerar skogspromenader, för andra meditation, men gemensamt är att likt en stämgaffel tanka vibrationer av det dallrande nuet. Dessa inre vibrationer fortplantar sig på ett finurligt sätt ut i det yttre och skyndar på vägen mot den yttre balansen. Inifrån och ut och utifrån och in!

Enkla uttryck som inre och yttre balans är lätta att slänga sig med och kanske är alla lyckligast då man får ha sin egen definition och leva i tron att det är så. Man kan ändå inte ta in mer än man förstår just då och ni har just tagit del av det ställe jag befinner mig på just nu. Jag tror att jag är på rätt väg, men jag har långt ifrån fått den djupaste förståelsen. För att kort återknyta till min ridning för att förklara så minns jag fortfarande hur ridläraren sa åt oss elever att samla hästarna. Jag kände mig dum när jag frågade vad det egentligen innebar och blev heller inte mycket klokare av när jag fick svaret: ”Hästen är som en fjäder. Du driver på där bak och håller emot där fram!” Nu tjugo år senare och åtskilliga lager längre in i samlingens värld så börjar jag förstå, och hoppas att jag om ytterligare tjugo år förstår mer.

Här kan du läsa mer om Feldenkrais http://www.feldenkraismetoden.org/...

Kommentera / fråga

Skriv ut