Cornelia Södergren är författare, livscoach och terapeut som med värme och engagemang hjälpt många människor att hitta ett mer kärleksfullt förhållningssätt till sig själva och andra.

I över 15 års tid har hon coachat kvinnor, män, par och stora grupper att med enkla, effektiva verktyg följa sitt hjärtas längtan och nå sina mål. Hennes vision är att alla människor ska kunna göra precis allt de drömmer om och att mannen och kvinnan ska ha en nära, intim, kärleksfull relation vilket också har präglat böckerna "Låt kärleken välja" och "Mannen som kunde tala med kvinnor".

När jag för första gången i mitt liv hade en period då jag inte var i en kärleksrelation med en man upptäckte jag en ny värld jag aldrig sett under alla de år från tonåren när jag hela tiden haft långa kärleksrelationer som avlöst varandra. Jag var plötsligt vad människor har gett benämningen singel. Ganska snart började jag förstå att detta ord på något sätt inte var helt positivt. Jag funderade också på om jag tidigare hade varit dubbel, men ju mer jag vecklade in mig i den teorin, desto mer förvirrad blev jag. När det gäller hus så har ett singel hus, d.v.s. ett fristående hus högre status än ett radhus eller ett parhus. Och grus som har namnet singel är rent. Att vara s.k. singel under en period kan vara ett bra tillfälle till att bli ren. Ren och fri från sina egna gamla inre trauman som kanske tidigare varit i vägen i de romantiska relationer man haft.

I vilket fall som helst så signalerades det snabbt att detta var ett onormalt tillstånd som jag snabbt borde ta mig ur. Knappt en vecka hade gått innan den första personen frågade om jag inte hade mött en ny man än. Jag noterade en dag att fyra olika personer frågade samma sak och till slut frågade alla jag mötte den magiska frågan: Har du träffat någon än? Eller så ställde de den andra varianten av fråga på samma tema: Hur är det med kärleken? Varpå jag svarade att javisst, det är bra. Deras ansikte lystes upp och de visste knappt vart de skulle ta vägen med sin nyfikenhet: –Vem är han? frågade de otåligt. – Vem då, sa jag, som inte förstod att i deras värld fanns kärleken någonstans utanför, i en annan människa. Själv hade jag alltid upplevt att kärleken fanns i mig. Det var i mitt hjärta jag känt värmen och glöden och det var i mig jag känt expansionen och lyckan av att vara ett med allt. Ingen annanstans. Det är bra med kärleken, sa jag. Jag lever i kärlek i allra högsta grad.

Att vara sann mot kärleken kan vara att vara själv en period tills den kärlek du känner inom dig manifesteras därute i form av en annan människa på samma våglängd. Att ha en relation bara för att ha någon, av rädsla för att vara ensam, av trygghetsbehov, av längtan efter att få bekräftelse, är inte att vara sann mot kärleken. Att hålla kvar något som inte längre är sant, harmoniskt och fyllt av glädje är inte kärlek. Att hålla ihop ett kärlekslöst äktenskap där passionen för länge sedan dött är inte kärlek. Att hålla ihop för barnens skull eller för att man har ett hus tillsammans är inte kärlek. Att vara sann mot relationen eller äktenskapet är inte kärlek. Kärlek är att vara sann mot kärleken och sanningen. Om du var det, hur skulle ditt liv då se ut? Skulle du fortsätta att vara ”dubbel” just där du är just nu, eller skulle det föra dig närmare kärleken att våga lämna din invanda trygghet och kanske vara fristående utan att veta om du någonsin kommer att träffa någon partner igen?

Kommentera / fråga

Skriv ut