Lotta tycker om att reflektera över livets stora och lilla. Hennes väg har gått genom många kurser i personlig utveckling under nästan ett och ett halvt decennium och som en trogen följeslagare på den vägen har intresset och nyfikenheten för wellness funnits med i allt från mat till andlighet. Lotta bor i ett hus på den skånska landsbygden med hästar, hund och kanin. Wellness är, enligt Lotta, något som ingen eller alla kan, så det är därför något man med fördel kan utbyta med varandra i all ödmjukhet.

Det blir alltmer en behäftad sanning att man kan äta sig till både hälsa och ohälsa. För en tid sedan hamnade jag av en tillfällighet på en överraskande arena. Jag hade börjat nysta i den gamla välkända tråden hjärt-kärl-hälsa, men likt Alice i Underlandet hamnade jag i en okänd värld gjord av socker, närmare bestämt det som mycket av våra livsmedel idag sötas med: fruktossirap.

Att socker ligger bakom många av våra välfärdssjukdomar kände jag till, men den nya spelaren fruktossirapen var en ny bekantskap som kastade om flera av mina begrepp och gjorde andra tydligare. Som alltid när man söker sig fram till ny kunskap åker man in i kaos och ickeförståelse, men om man inte ger upp så brukar dimmorna så småningom skingra sig. Om du har lust att lyssna så är det så här jag i stora drag tror att det hänger ihop:

Hela historien började med att USA en dag inte ville vara beroende av de små sockerrörsländerna för att få socker till sina livsmedel och bestämde sig för att använda något de hade mycket av, nämligen majs. Som bekant är majs en stärkelse, med andra ord en kolhydrat lika väl som socker som med ett annat ord kallas sackaros. Trots att det finns samma komponenter i majs som i socker så är inte majs sött i lika grad, men genom en industriell process lyckades amerikanarna plocka fram de söta ingredienserna och det kallades fruktossirap (men kärt barn har många namn och en lista på dessa andra följer i slutet av texten). Vips var amerikanarna självförsörjande och kunde söta Coca Cola, kakor, godis, bröd, glass och allt möjligt utan det dyra sockret. Det sägs i alla fall att det var så det började och nog låter det sannolikt.

För att komma in i vad problemet handlar om måste man känna till lite om hur kroppen fungerar.

Människor och de flesta djur har av någon anledning valt att använda kolhydraten glukos (druvsocker) som drivmedel till sina celler. Glukos äter vi inte så ofta i sitt enkla format, utan när vi äter kolhydrater så har kroppen effektiva verktyg för att hacka fram sitt guld värda glukos ur dessa. Glukosen i sin enkla form far ut i blodet för att komma ut till alla de celler i kroppen som behöver bränsle, men för att det ska släppas in behövs insulin och genom att bukspottskörteln tillsätter lagom mängder av detta i blodet får cellerna den mängd bränsle de ska ha. Till insulinet finns ytterligare mekanismer kopplade däribland det som kallas leptin som avges och talar om för hungerkänslorna att ”nu kan ni sluta ropa efter mer mat för förråden är fulla”.

Glukos är en monosackarid, en av grundenheterna i kolhydrater. Fruktos är en annan men det finns flera andra också. Att naturen i huvudsak tillskrivit glukos denna viktiga funktion som cellbränsle kan vara för att glukos anses vara en mycket stabil liten molekyl till skillnad från fruktos som verkar vara lite mer äventyrlig av sig. Men att vi inte valt fruktos till vårt bränsle gör att vi inte heller har motsvarande mekanismer för att styra tillgång och efterfrågan av fruktos på samma sätt som med glukos.

Lite enkelt uttryckts så då vi äter fruktos susar det ut i blodet och hamnar i levern. Om kroppen inte fått i sig tillräckligt med glukos så omvandlas fruktosen till glukos och åker ut till kroppens celler som bränsle. Det blir därför en fördröjning innan blodsockervärdena går upp varför fruktos har tillskrivits lågt GI och rekommenderas för diabetiker. Om kroppen inte behöver mer glukos omvandlas fruktosen till glykogen och lagras i levern i väntan på att kroppen behöver extra glukos. Det fruktos som inte förbrukas omvandlas direkt till fett. Det kostar kroppen mycket mindre att omvandla fruktos till fett än glukos till fett – och kroppen gör för det mesta det som är ”billigast”. Om man redan har stora fettdepåer i levern så skickas överskottet ut i blodet och blodfetterna ökar, det vill säga det ”dåliga kolesterolet”.

Det finns även ett hormon som heter ghrelin som man börjar ana blandar sig i det hela också. Då en person äter stora mängder fruktos beordrar den kroppen att äta ännu mer samtidigt som den minskar ämnesomsättningen och ökar på upplagringen av fett. Detta är inte direkt den verkan de flesta av oss vill ha!

Du kanske redan här börjar ana hur det hela hänger ihop. Förhöjda blodfetter till följd av för mycket fruktos och inte som forskarna tidigare trodde enbart på grund av för mycket mättat fett. Studier på både människor och djur har gjorts och de som fått fruktos i större mängder än glukos går direkt upp i vikt, men det är inte bara det utan följden blir i synnerhet bukfett och de andra faktorerna som leder till metabolt syndrom som sammanfattar västvärldens sjukdomar i form av höjt blodtryck, ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och diabetes typ 2.

Om man lägger på ytterligare ett lager på denna historia så berättade en studie hur effekterna av stora mängder fruktos accelererade då man dessutom åt en fettfattig kost. Metabolt syndrom var som ett brev på posten.

Så efter att ha klandrat det klassiska sockret för alla folksjukdomar som högt blodtryck och alla andra hjärt-kärl-problem med fetma i ryggsäcken, så börjar det mumlas om att det kan vara de stora mängder fruktos vi får i oss. Sackaros, vanligt socker, består till lika delar av glukos och fruktos. Likaså finns fruktos i allt frukt och grönt i olika balanser. Men det är inte främst då fruktosen finns i ett sammanhang som det har lika stor risk för att orsaka problem, utan då man frigör fruktosen som i sötningsmedlet fruktossirap och får i sig det i stora mängder som det blir om man börjar föra bok över vad man äter.

Även i fruktossirap finns glukos, men mängderna fruktos är större och framförallt är strukturerna inte naturens naturliga längre och det kan vara det som skapar hela problematiken. Så tror många. Men även juice kan vara en bov, i alla fall när man räknar i många-bäckar-små-principen. I ett glas juice dricker vi många fler frukter än vi någonsin skulle kunna klämma i oss om man tänker på alla fibrer och annat som också hänger med. Dessutom har många vitaminer och mineraler i olika upphettningar försvunnit och alltså även här har fruktosen kommit ur sitt sammanhang för att inte tala om att den kommer i stora doser. Upphettad honung är samma sak, men om det inte hade varit för fruktossirapen skulle förmodligen vår ”inre fruktosbägare” inte så ofta rinna över.

När jag med min nya kunskap gick till affären för veckans handling så insåg jag att mycket mat som jag inte hade tänkt på innehöll denna fruktossirap och då dricker jag varken läsk eller äter smågodis – för om du är på jakt efter fruktossirap så ska du satsa på det! Efter att jag lämnat kvar glassen i frysdisken, valt ett annat bröd så insåg jag att genom att välja ekologiskt så verkade jag per automatik komma bort från problematiken. I de fall det inte fanns något ekologiskt alternativ var det bara att välja att sluta äta detta eller jämka och tänka att ”då kanske jag kan välja bara detta”.

Mitt ”onaturliga” fruktoskonto är näst intill obefintligt, men med kunskapen innanför bältet känner jag mig rikare. Som man brukar säga: Saker och ting hänger ihop på ett mer eller mindre komplicerat sätt! Detta kanske inte är hela sanningen bakom fetma och hjärt-kärl-ohälsa epidemin, men delar av svaret tror jag finns att söka här.



NOT: Fruktossirap kan vara gjord på majs och vete och kallas också: glukossirap, stärkelsesirap, majssirap, glukos, glykos, Isomeros, HFS (high fructose syrup), HFCS (high fructose corn syrup), majsstärkelse

Kommentera / fråga eller visa tidigare inlägg (2)

Skriv ut